Personen är död, men texterna lyser kvar som papper och pixlar.

Snart begynner Strindbergåret, jag tycker det ska bli så spännande och fint. TfL har redan tjuvstartat och gjort ett temanummer med bland andra lysande Roland Lysell. Alla känner till vem Strindberg är, men få känner hans texter. Många säger bu eller misogyn eller överskattad eller burdus. Jag hoppas vi kan släppa kontextualiseringen och ha diskussioner och läsningar som inte är biografiskt förankrade. Det är så gjort. (Om man vill veta kan man läsa Olof Lagercrantzs biografi.) Det glöms så lätt att Strindberg sprängde in i Sverige ett helt nytt sätt att berätta, vilket ju är både viktigare och oändligt mer intressant än spekulationer om vad som försiggick i hans huvud. Dock önskar jag hundra subjektiva åsikter om hans språk.

Saker som är blåa.

Torgny Lindgren om skrivförutsättningar.

Daniel Sjölin: Vad har du för råd till den som försöker skriva bra?
Torgny Lindgren: Det har jag… inget råd, jo man ska ha sköna tofflor på fötterna, och så ska man dricka te, och så ska man ha en hund.
Sjölin: Hund?
Lindgren: Hunden ska ligga vid ens sida och trycka på lite grand. Det gör alla kloka och bra författarhundar.
Sjölin: Jag trodde författare annars hade katt.
Lindgren: Säger du.

Saker som är gula.