textum, textrum

Sipping and then shutting my eyes to taste.

Posted in Virginia Woolf by Terese on 30 november 2009

Så fastgrodd blev jag i Woolfs dagbok att jag kunde citera henne i oändlighet. Istället ägnar jag henne här en alldeles egen sida, där jag återger hennes mest lysande ljuspunkter. Hon äger de mest slipade och egensinniga tankar om litteratur, så gnistrande färgrika att man alltid sitter med pennan redo. Jag längtar nu besinningslöst läsa hennes Common Reader.

Belles lettres.

Posted in Erich Auerbach, Mircea Cărtărescu, Virginia Woolf by Terese on 29 november 2009

Så mycket som också handlar om tillvaron kring själva läsandet. Jag tycker mycket om att äga böcker. Ja! Jag kan till och med ogilla bibliotekens böcker med dess dunkla dofter och glattiga blad och detta att jag ständigt måste hindra mig från understrykningar och hundöron.

Ety en ny bok är min. Jag får göra som jag vill med den. Jag får breda ut bladen som vingar att vila under, hundöra och understryka. Jag får riva ut sidor jag ogillar! Texten blir mer min. Mina böcker ser lästa ut, några ser omlästa ut och vissa  ser alldeles oanvända ut.

Då jag ser läsande människor på bussar och tåg, vars reselektyr närmast liknar solfjädrar, tycker jag alltid det ser så trivsamt ut, ja jag kan nästan bli avundsjuk; om jag själv bara inte vore så rädd för att bryta min egen boks ryggrad!

Jag har alltid varit en mycket försiktig läsare, behandlat böckerna som vore de små djur; något jag säkerligen ärvt av min mor. Numera har jag ett spretigt förhållande till mina böcker. Framför allt pocketböcker av svensk sort hundöras gärna och får villigt kantstötas i väskan. Kan ej förklara varför. Men de flesta böcker behandlas ännu med största omtanke. När Virginia Woolfs A Writer’s Diary kommer med posten, ren och len och slät, vill jag inget hellre än att bevara den så.

Nu tycker jag att jag nästan låter pervers. Gör jag? Likväl kan jag inte avstyra impulsen att börja understryka Woolfs briljans, här finns så mycket att hämta och tänka; detta måste sparas och återvändas till!

De böcker som i min hylla ser olästa ut även efter läsning är få men talande: Cartarescus Orbitortrilogi, typexemplet. Behandlar jag alltså de böcker jag värderar högst med den största ödmjukheten? Nej. Här ligger visst en mjukläst Mimesis.

Hur gör ni?

Förbländningen.

Posted in etymologi, Mircea Cărtărescu by Terese on 15 november 2009

Jag är förkyld, alltså får jag läsa vad jag vill.

Ur Orbitór. Vänster vinge av Mircea Cărtărescu:

Vissa blinda vet att de skulle kunna se men av nån olycklig omständighet inte gör det. Andra är inte medvetna om vad de saknar och kan inte föreställa sig hur det skulle vara att se. På samma sätt kan vi inte föreställa oss vad vi skulle kunna känna om ett sinnesorgan plötsligt hade slagit ut som en blomma i pannan på oss eller fjuniga malantenner hade vuxit ut.

Ur Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok:

blända, äldst, slutet av 1500-t, i sammans, för-; från mlty., ty. blenden = fhty. blentan, ägs. blendan, av germ. blandian, kausativum till blind, med samma avljudsförh. som mellan döpa o. djup; jfr följ.

Eld i berget.

Posted in litt by Terese on 12 november 2009

Jag startar, som vanligt, det moderna långt efter andra. Jag är långsam, liksom litteraturen, jag måste läsa, tolka, förstå. Sedan smälta. Jag vill inte likt bildjournalistiken vara provocerande och jag vill inte likt filmen vara direkt, däremot ska jag försöka vara rak.