textum, textrum

Så ska fåglarna dricka av sig själva när kronan lapar grundvattnet.

Posted in ornitologi, Viktor Johansson by Terese on 22 december 2009

Bland fågeltrafiken utanför mitt fönster spanar man ibland det här vackra fjunet, idag att vakna till. Jag hittar nötskrikan i min pappas Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, som han som liten skitunge köpte när han stal ägg ur fågelbon. Beskrivningen en ornitologisk poesi:

Storleken är mindre än kajans. Goda kännemärken är den övervägande rödgrå dräkten och den blå, svartvattrade vingfläcken. Nötskrikan är tyst och förstulen under fortplantningstiden; annars hörs ett skränande skäääk och ett vråklikt jamande. I flykten, som är vacklande, lyser övergumpen vit. Könen är lika. Nötskrikan bebor löv-, barr- och blandskogar över hela landet upp till norra Lappland. Arten har mångenstädes ökat även i Norrland, delvis kanske beroende på att duv- och sparvhök så starkt minskat i antal. Boet, en riskorg fodrad med rottrådar, byggs på varierande höjd. Äggen, vanligen 5-7, grågröna med fläckar och snirklar, läggs i maj och ruvas i 16-17 dagar. Nötskrikan är i regel stann- och strykfågel. Den lever av insekter, fågelägg och ungar samt bär och ekollon.

Titelcitat: Viktor Johansson, Kapslar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: