textum, textrum

Om populärlitteraturen.

Posted in Arthur Conan Doyle, Michail Bachtin by Terese on 01 februari 2010

Ingen konstnärlig genre kan bygga på ren underhållning. Också för att vara underhållande, måste den beröra något väsentligt. Ty bara det mänskliga livet, eller i varje fall något som står i direkt samband med det, kan ju vara underhållande. Och detta mänskliga måste speglas från en något så när väsentlig sida, dvs., måste ha någon grad av levande verklighet.

Michail Bachtin

*

Diskussionen om vad som är kvalitativ litteratur, vad som är ickekvalitativ litteratur eller om litteraturen överhuvudtaget bör uppdelas, började redan på 1800-talet. Det vi idag känner som ickekvalitativ litteratur (dvs populärlitteratur) börjar med förmodernismen; en slags reaktion mot det ambitiösa och avancerade. Det börjar bland andra med Sir Arthur Conan Doyle, men det börjar framför allt med en kommersialisering.

Idag är populärkulturen snarast hyperkommersiell. Generellt värderar man inte författare efter lingvistiska eller politiska egenskaper, man värderar antalet slantar man kan utvinna ur en författare . Som mängden olja i en berggrund. Marknadsföringen för dessa författare spelar oändlig roll, ety utan den hade ingen läst Läckberg eller Mankell.

Att majoriteten svenska läsare enkom ägnar sig åt populärlitteratur är ju för dem och, skulle jag vilja mena, för alla läsare, en förlust. Läsare av populärlitteratur bryter sällan sin vana, dvs om inte annan litteratur hårt marknadsförs. (Herta Müller ett talande exempel, hon ligger nu plötsligt högst upp på pockettoppen.) Det beror inte på att läsare av ickekvalitativ litteratur inte äger intellekt nog att läsa kvalitativ litteratur, för det gör de. Det handlar om att de enkom väljer från det lilla utbud böcker som marknadsförts och staplats i höga drivor vid ingången till Akademibokhandeln. Knappast är det väl ett sundhetstecken att aldrig utforska något i periferin.

Man kan fråga sig vilken sorts människosyn man skapar för sig själv enbart läsandes populärlitteraturen; hur mycket man förändras; hur utsirad smak; hur rik som männsika?

Jag finner det självklart att dagens litteraturkritiker ska ägna sig åt den kvalitativa samtidslitteraturen istället för att med ljus och lykta söka mening i den ickekvalitativa (läs Läckberg), därför att jag tror att det är så de vill ha det och därför att den lilla klick kvalitativ litteratur som idag skrivs behöver den uppmärksamheten, och förtjänar den.

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. J. said, on 22 mars 2010 at 12:41 f m

    Bra skrivet, jag håller med dig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: