textum, textrum

Kråkor satt som svarta löv på grenarna och svepte bort snön från dem när de flyttade från träd till träd.

Posted in litt, Mircea Cărtărescu by Terese on 14 februari 2010

Igårkväll, sängläsandes Jane Austen, kom jag att tänka på hur sällan jag numer läser helt självvalda böcker. Jag tänker att det kanske är en roman varannan vecka eller t.o.m. enkom en i månaden. Ibland behöver jag inte göra skillnad på kurslitteratur och självvald litteratur, jag är snarast tacksam för att jag tvingas läsa Shakespeare och Euripides, jag blir så rik.

Men jag saknar gränslöst Cartarescu. Ety den tid han förtjänar har jag inte. Jag längtar läsa något som är jag, något att bädda ned sig i så tryggt som i farmors knä.

Alltså: även om jag blir fet på estetiskt vacker, historisk litteratur känner jag mig utan mina litterära ljuspunkter ändå lite mindre som människa.

*

Titelcitat: Mircea Cartarescu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: