textum, textrum

Sången om klådan.

Posted in Jean Racine, litt, P. O. Enquist by Terese on 19 april 2010

Finast hittills på B-kursen är överraskande ett drama från 1980 av Per-Olov Enquist. Jag tycker mycket om Enquists formexperiment, tycker mer om Nedstörtad ängel än t.ex. Kapten Nemos bibliotek.

Till Fedra är dramat Enquist skriver som få skriver dramer; omöjligt att uppsätta, fantasisprakande, bildsprängd, lyriskt. Mest, tror jag, älskar jag en till synes oviktig detalj:

”Sätt upp mitt hår så kanske jag blir drottninglik igen
Tung knut i nacken
så att halsens muskler stramas till”

Emotionerna samlade som en börda i bakhuvudet. Det här går naturligtvis tillbaks på några rader i Racines Fedra:

”Some irksome hand, by weaving these knots,
has tied my hair tight over my head.”

Jag älskar den här sortens intertextualitet; allusionen, hur litteraturen ärvs och ärvs och sparas i sig själv. Det är en sådan vacker väg Fedra går; från grekisk mytologi väver Jean Racine en tråd och gör ett garnnystan, som sedan värnas av Enquist.

*

Titelcitat: P.O. Enquist.

Annonser

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. stj said, on 19 april 2010 at 6:08 e m

    jag läser den sista terminen på gymnasiet (samhälle-kultur) för tillfället och efter studenten vet jag inte var jag kommer ta vägen, jag hoppas på en kurs i rysk litteraturhistoria. och så läser jag just nu sporadiskt både lolita och blonde. vad läser du?

    du formulerar dig så himla fint förresten.

  2. Caroline said, on 20 april 2010 at 2:27 e m

    Jag skriver upp på min lista över txt att införskaffa. Låter alldeles utmärkt att det är omöjligt att uppsätta, s.a.s. som sig bör. Känns f.ö. som om jag är en av få ännu icke helt virad runt Enquists alla fingrar.

  3. Terese said, on 20 april 2010 at 6:27 e m

    Nu när jag pratade med min vän A, sa hon att hon åkte två varv med bussen, ety hon ville inte sluta läsa Till Fedra.

    • Caroline said, on 20 april 2010 at 7:41 e m

      Högsta betyg!

  4. vredens barn said, on 21 april 2010 at 1:40 e m

    Intertextualitet är bland det absolut vackraste jag vet. Det gör mig andlös och lite stum. Själva ordet, ens.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: