textum, textrum

Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.

Äntligen, idolintervjun. Jag och Torsten Rönnerstrand samtalar bland annat om P.O. Enquist, dialekter, Dante, språk, språkets egenskaper, språkteorier, ordbildning, manligt och kvinnligt, Proust, litteraturforskning, språkforskning, Nalle Puh, historia, Kulla Gulla, Stieg Larsson, minnet, Edith Södergran, empati, upptåg, Herta Müller, sexualitet, självömkan, slånbär.

*

Titelcitat.

Gösta Berling kan stå sig till och med inför en mycket bortskämd läsare, som ur sitt eget inre giver honom den utsöktaste kryddan; då skapas en kentaur.

Posted in Albert Camus, litt, Selma Lagerlöf by Terese on 23 maj 2010

Jag tänkte skriva något om att jag ändå sett Babel igen, att jag tyckte det var helt ok,  ety ämnet var vettigt och viktigt, om än som alltid var utförandets brister stora som gapande avgrunder; jag tänkte skriva om den abnorma mängd lyrik jag inmundigat under den senaste tiden, om hur mycket jag ser fram emot intervjua Torsten ‒ istället började jag pusselpacka ihop mina böcker i lådor, ety snart ska de stå på en annan plats i ett nyare hem.

Jag ångrar redan att jag började packa så tidigt. Jag känner redan ett omåttligt begär efter att läsa Thomas Mann. Däremot kommer jag överhuvudtaget inte packa ned favoritutgåvan av Gösta Berlings saga. Jag läser i den varje dag, jag tänker bära den under kläderna med klänningen som ett skal, trots det gediget bundna läderbandet. För någon månad sedan läste jag den för andra gången, efter sista kapitlets sista magnifika rader började jag om från början. Detta lär bli en lång kärlekshistoria.

Sedan jag var femton och i ett klassrum fick Camus Främlingen läst för mig på franska, har jag tänkt på den som den perfekta romanen. Främlingen är skriven med ett fulländat förhållande mellan språk och innehåll; man kan inte tänka sig Meursault uttrycka sig på annat sätt än detta kargt likgiltiga. Därutöver tycker jag mycket om dess komposition, dess nästan exakt lika stora delar som står och väger mot varandra.

Just därför blir den måhända i längden lite tråkig. Som en dikt som slutradsrimmar ABAB i oändlighet.

Gösta Berling, å andra sidan, tål att läsas om. Den tål att nötas och slitas ety varken dess språk eller innehåll är fast och rakt, det är förtätat och flytande. Så även innehållet: varje kapitel består av ett oberoende material och ändå finns rakt igenom en röd tråd dragen; efter hand börjar den röda tråden likna ett garnnystan. Det gör Gösta Berling till en extremt komplex roman; vad som liknar ett garnnystan i mig liknar inte ett garnnystan i dig, garnet blir aldrig spunnet på samma sätt.

Bara se öppningsraden, i vilken vi befinner oss i alla tempus samtidigt: Äntligen stod prästen på predikstolen. Fingret över texten virar aningslöst den första virkade maskan.

*

Titelcitat: Edith Södergran, ur Brokiga iakttagelser.

På detta sätt bör litteraturen utvärderas.

Posted in litt by Terese on 22 maj 2010

Hur kampen än stånde i denna stund.

Posted in litt by Terese on 16 maj 2010

Apropå högre ekonomiska makter, läste jag för några veckor sedan en artikel av Per Gedin som sakligt beskriver det rådande förlagsklimatet. Bonniers har tagit över Adlibris och Norstedts har strålat samman med Akademibokhandeln. Förläggarens roll finns kvar, om än reducerad, men ekonomer tar det avgörande beslutet om huruvida en bok ska ges ut eller ej.

Sålunda kommer de idag två största bokförlagen nästan uteslutande släppa litteratur ”som säljer”, dvs deckare, chicklit, memoarer, kokböcker samt faktion à la Marklund. Ekonomiskt kommer detta naturligtvis gå alldeles ypperligt. Däremot kommer betydande estetiska värden läggas i träda. Hade denna diktatoriska styrning av litteraturen påbörjats för tjugo år sedan, hade ingen kunnat läsa Herta Müller på svenska, ety hon hade då aldrig översatts och lanserats, vilket Gedin också tar upp som lysande exempel.

Givetvis finns mindre förlag. Modernista, Ellerströms och Bakhåll är exempel på förlag som tar litteraturen på allvar och inte nöjer sig med lättsmälta böcker som kan läsas och sedan kastas. Men de mindre förlagen syns också mindre, får mindre utrymme i Akademibokhandelns hyllor och trycks inte i så många exemplar att de kan staplas i pyramider på Bokia. Den reella litteraturen får man hitta på egen hand.

Jag tänker att 2000-talet blir den litteraturhistoriska epok där en stor del av den kvalitativa litteraturen aldrig får komma upp i ljuset, trots internets oändliga möjligheter. Den kvalitativa litteraturen kommer grävas fram likt fossiler ur hårddiskar, publiceras nästa århundrade av en ny Sylvia Beach.

*

Titelcitat: Aiskylos, ur Orestien.

En statisk television.

Posted in litt by Terese on 16 maj 2010

Måhända borde jag inte yttra mig om televisionens utbud överhuvudtaget, ety jag minns inte senast jag frivilligt tittade. Det kanske var vid nyår, ring klocka ring. Dock brukar jag se Babel via SVT Play. Av outgrundliga anledningar brukar mina förväntningar skjutas skyhöga, därefter brutalt krossas.* Jag tycker mycket om Daniel Sjölin, hans författarskap, den subtila läskänslighet han så ofta döljer, hans sätt att tala om litteratur. Men efter varje uppgradering av studion, dvs efter varje ingripande av en högre ekonomisk makt, tycks Babel mer och mer handla om det ytliga allmäna och mindre om litteraturen i sig.

Jag menar inte att ett program om litteratur enkom borde bestå av litteraturvetare, forskare eller några av De Aderton. Däremot tror jag det skulle bli oändligt mer intressant om man pratade om texter istället för kontexter (frånsett att kontexter i vissa fall är oumbärliga). Alla kan prata om texter. Men i Babel diskuteras i flera fall inte ens kontexter utan fullkomligt ovänsentliga ämnen, långt bort i periferin. Jag är t.ex. inte det minsta intresserad av huruvida Ebba Witt-Brattström bakar kanelbullar eller inte. Därutöver, när under intervjun med Witt-Brattström talas det om hennes författarskap?

Jag vill mena att på det sätt litteratur berörs i Babel är att underskatta tittares intellekt. Nej, förresten, det är snarast att idiotförklara. När tidsspannet nu utökats till en timme, vore det då inte fruktbart ett t.ex. behandla ett litterärt ämne mer djupgående? Jag saknar friktionen, jag saknar det ingående, det nyfikna, fantasin! Man kan behandla hundra spridda ämnen för att behaga flest möjliga och man kan behandla ett koncentrerat ämne och om det säga hundra saker, jag undrar: vad vore mest intressant?

* Jag är inte ensam om detta.

Förutom text, kan man även väva bokryggar.

Posted in litt by Terese on 15 maj 2010

Min samling böcker är förvisso liten och modest, men bleknar ytterligare när upptäcker man detta. Inte ens min av Svenska Akademin utgivna Benedictssonsamling (Vol. 1, Vol. 2) i grova fibrer är värd jämförelsen.

Vidare.

Älskade Ekelöf.

Posted in Gunnar Ekelöf, litt by Terese on 11 maj 2010

Under blomman i taket står skrivmaskinen, bokhyllan.

Posted in - by Terese on 09 maj 2010

Ett bruk av språk och innehåll på ett friare och mer nyskapande sätt.

Posted in Aristoteles, Bertolt Brecht, litt by Terese on 08 maj 2010

Älskar just nu skriva hemtenta, ety ämnet intresserar mig så. Bertolt Brecht (1898‒1956) introducerar på 1900-talet en ny poetik, dvs en slags lära om hur litteratur är eller bör vara. Manifesten i DN är exempel på sådana. Först med att skriva poetik är Aristoteles, någon gång på 350-talet f. Kr.; han skapar då regler som sedan följs genom i princip alla litterära epoker. Än så idag; hans idéer om förveckling och upplösning ‒ upptrappning och vändning ‒ används ju t.ex. i Hollywoodfilmer. En sådan traditionsmässig uppbyggnad finns för övrigt i de flesta romaner.

Brecht för en modernistisk polemik och hävdar att Aristoteles dramaturgi inte längre fungerar, ety varje tid har sin egen realism. I Brechts verklighet är både första och andra världskriget färskt i minnet, därför anser han att teatern, hans huvudform, inte bör vädja till åskådarnas emotionella inlevelser; den ska vända sig till intellektet. Dramats uppbyggnad ska vara fri och episodisk. Karaktärerna ska vara osammansatta och därför omöjliga att ta till sig.

Man undrar förstås vad annat än just känslor som finns att tillgå, när man läsandes tar in en berättelse. Förmodligen läser jag själv primärt med hjärtat, i andra hand med hjärnan. Å andra sidan tycker jag att det av Brecht är ett otroligt ödmjukt sätt att se människor. Han tror inte på övertydliga upprepningar eller sökta effekter, utan på människors genuina förmåga till förståelse.

Med vilken kroppsdel läser ni?

The body of articles exhales a dreamlike fog, for all lexical inventories necessarily play on the limit imposed by literal and figurative meanings.

Posted in - by Terese on 06 maj 2010

Bäst: GIRLS IN SHORTS.

*

Titelcitat: Hélène Cixous, ur ”Fiction and Its Phantoms : A Reading of Freud’s The Uncanny”.