textum, textrum

Hör nu, såsom ett barn får mat, min tanke. När han, vars vishet övergår allt annat har skapat himlarna, gav han åt varje ledare som i den egna sfären så strålar, att allt ljus blir jämnt fördelat.

Posted in Dante Alighieri by Terese on 17 juli 2010

Jag läser för andra gången Dante Alighieris Den gudomliga komedin. Hur vidgad blir inte upplevelsen, hur rik och som trädkronor  broderad när har man med sig erfarenhet från all läsning mellan förstaläsning och nu, allt inmundigande av historiska bakgrunder, Olof Lagercrantz fantastiska Från helvetet till paradiset. Måhända tänker jag fördomsfullt enkla tankar om människor med enkla liv, men förstår fortfarande inte hur Den gudomliga komedin kunde uppstå i ett medeltida klimat. Dante gör på många sätt Bibelns texter vackrare.

Det jag nu ville visa var den här målningen, skapad av Dante Gabriel Rossetti. Det är ett porträtt av en av komedins huvudpersoner,  Dantes (i båda meningar) kärlek Beatrice Portinari. Jag älskar hur tiden liknar en skugga. Jag älskar hur man först inte ser fågeln, hur den är ett ljus förenat med ljuset bakom Beatrice huvud; först en form och senare en fågel.


*

Titelcitat: Dante, ur Den gudomliga komedin, Helvetet VII:72.

Är förutom sistnämnda verk inte överdrivet förtjust i kommande C-kurs skönlitterära val.

Posted in littvet by Terese on 12 juli 2010

Axelsson, Majgull. Aprilhäxan. (1997, olika utgåvor).

Brontë, Charlotte. Jane Eyre. (1847, olika utgåvor).

Gilman, Charlotte Perkins. ”The Yellow Wallpaper”. (1892, olika utgåvor).

Jakobsson, Lars. Kanalbyggarnas barn. Stockholm: Bonniers, 1997.

Woolf, Virginia. The Waves (1927) eller To the Lighthouse (1931).

I’ll never say that life doesn’t imitate art again.

Posted in Truman Capote, Woody Allen by Terese on 12 juli 2010

Breakfast at Tiffany’s (1958) är den mest perfekta lilla mellanboken, det mest fulländade substitutet för en äldre Woody Allen-film. Den är kvarteren med brunslitna byggnader, kärleken till Manhattan, kärleken till det lilla, vardagliga livet, det skillade sociala som jag inte kan bemästra. Jag älskar detta opretantiöst nedtonade, hur karaktärerna ömsom smälter in i, ömsom skaver mot varandra, den lilla romanen är den relaterbara verklighetens grotta dagar när mäktar man inte med den undersköna, pampiga litteraturen.

*

Titelcitat: Woody Allen, ur Manhattan Murder Mystery.

Lagomt inspirerande arbetsmiljö.

Posted in litt by Terese on 05 juli 2010

Idag börjar min karl arbeta i Gustav Frödings hem. Gissa min avund!

Ack det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så där egendomlig.

Posted in Anneli Jordahl, Ellen Key, Victoria Benedictsson by Terese on 03 juli 2010


När börjar jag min läsning av Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) vet jag ingenting om den. Jag tycker mycket om detta, läsningen ren från kontexter och parafraser. Det tar mig tre sidor förstå att romanen handlar om Ellen Key. Jordahl söker veckla ut 1880-talets samtid och blottar även bl.a. August Strindberg, Victoria Benedictsson, Verner von Heidenstam, Anne Charlotte Leffler i litterära fantasiexplosioner. När blev jag varse detta, befarade jag omedelbart att Jordahl skulle härma en 1800-talets språklig norm. Istället är hennes språk överraskande kompromissande i en balansgång jag för det mesta tycker fungerar mycket fint.

Jag skulle vara din hund hade varit litteraturvetarens dröm på många sätt ‒ hur behagligt är det inte för en gångs skull läsa en fiktiv skildring av en betydande historisk författare, snarare än lexikonens torra prosa! Men eftersom romankonsten inte enkom handlar om ett väl balanserat språk, utan även innehåll, måste sägas blir jag oerhört besviken över det rent dramaturgiska. Ety Jag skulle vara din hund är dramatisk. De två av tre första delarnas kärleksbrev gör mig stundom mätt och trött; de är filmens allra häftigaste stråksvep. Jag vill gärna tänka att en roman sällan behöver så att säga överspelas på det här sättet ‒ Jordahls gestaltning av Elley Key är trots allt den vardagliga. När så en homosexuell relation mellan Key och Victoria Benedictsson antyds, blir jag ännu lite mättare och tröttare, enär detaljen har i romanen ingen funktion, den är snarare ett litet gottande. Där något att lära hos Benedictsson själv: i så stor mån möjligt skriva verkligheten såsom den här, låta läsaren fantasispränga själv.

*

Titelcitat: Strindberg, ur Fröken Julie.

Dagens fynd.

Posted in Selma Lagerlöf by Terese on 01 juli 2010

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 1924. 28:e upplagan. Illustrerad av Georg Pauli.

Gengåvan, 125 kr.