textum, textrum

Ack det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så där egendomlig.

Posted in Anneli Jordahl, Ellen Key, Victoria Benedictsson by Terese on 03 juli 2010


När börjar jag min läsning av Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) vet jag ingenting om den. Jag tycker mycket om detta, läsningen ren från kontexter och parafraser. Det tar mig tre sidor förstå att romanen handlar om Ellen Key. Jordahl söker veckla ut 1880-talets samtid och blottar även bl.a. August Strindberg, Victoria Benedictsson, Verner von Heidenstam, Anne Charlotte Leffler i litterära fantasiexplosioner. När blev jag varse detta, befarade jag omedelbart att Jordahl skulle härma en 1800-talets språklig norm. Istället är hennes språk överraskande kompromissande i en balansgång jag för det mesta tycker fungerar mycket fint.

Jag skulle vara din hund hade varit litteraturvetarens dröm på många sätt ‒ hur behagligt är det inte för en gångs skull läsa en fiktiv skildring av en betydande historisk författare, snarare än lexikonens torra prosa! Men eftersom romankonsten inte enkom handlar om ett väl balanserat språk, utan även innehåll, måste sägas blir jag oerhört besviken över det rent dramaturgiska. Ety Jag skulle vara din hund är dramatisk. De två av tre första delarnas kärleksbrev gör mig stundom mätt och trött; de är filmens allra häftigaste stråksvep. Jag vill gärna tänka att en roman sällan behöver så att säga överspelas på det här sättet ‒ Jordahls gestaltning av Elley Key är trots allt den vardagliga. När så en homosexuell relation mellan Key och Victoria Benedictsson antyds, blir jag ännu lite mättare och tröttare, enär detaljen har i romanen ingen funktion, den är snarare ett litet gottande. Där något att lära hos Benedictsson själv: i så stor mån möjligt skriva verkligheten såsom den här, låta läsaren fantasispränga själv.

*

Titelcitat: Strindberg, ur Fröken Julie.

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Caroline said, on 03 juli 2010 at 3:48 e m

    Älskar denna delvisa diss, dessutom så glad att läsa NGT ANNAT om just denna bok än det gamla vanliga. Tack för det.

  2. Terese said, on 03 juli 2010 at 11:00 e m

    Skönt att jag alltid lyckas missa det gamla vanliga.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: