textum, textrum

I’ll never say that life doesn’t imitate art again.

Posted in Truman Capote, Woody Allen by Terese on 12 juli 2010

Breakfast at Tiffany’s (1958) är den mest perfekta lilla mellanboken, det mest fulländade substitutet för en äldre Woody Allen-film. Den är kvarteren med brunslitna byggnader, kärleken till Manhattan, kärleken till det lilla, vardagliga livet, det skillade sociala som jag inte kan bemästra. Jag älskar detta opretantiöst nedtonade, hur karaktärerna ömsom smälter in i, ömsom skaver mot varandra, den lilla romanen är den relaterbara verklighetens grotta dagar när mäktar man inte med den undersköna, pampiga litteraturen.

*

Titelcitat: Woody Allen, ur Manhattan Murder Mystery.

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Rävjägarn said, on 12 juli 2010 at 5:21 e m

    Så fin! Boken är MYCKET bättre än filmen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: