textum, textrum

Hans händer stack fram ur mörkret som ärmarna på hans största överrock.

Posted in Charlotte Perkins Gilman, Lars Jakobson, litt, Majgull Axelsson by Terese on 03 augusti 2010

Sommaren gör läsningen lynning. Efter maten går farmor och lägger sig på övervåningen en stund, jag har ätit så mycket ‒ färskpotatis med dill, pannbiff i sås, morötter med smör ‒ att också jag vill ligga och smälta. Så jag ligger bredvid farmor i farfars säng medan farfar sover i fåtöljen på nedervåningen och taxen som inte kan vara utan mig letar i vanlig ordning rätt på mig enär han känner min lukt, han kan känna mig på en halv kilometers avstånd, och han kurrar utanför sovrumsdörren, han låter så, som en duva, och jag måste gå upp och släppa in, varpå han lägger sig mittemellan oss; sedan sover vi sked, trippel, icke rostfria, ety inget är fritt från fläckar, farmor har sin sneda arm, jag har min trasiga mage, hunden har ett hål i hjärtat.

Min mage gör läsningen lynning. Man läser med magen, det är sant, allt ont och allt gott samlas där, syror fräter kanterna och skapar små sår. Vin och te gör magen varm, onda känslor gör den kall och sträv, som stora känslor, ibland kan jag inte läsa Den gudomliga komedin, jag blir för upprymd, om minns jag rätt trodde även grekerna under antiken att själen satt i just magen (vilket kan höra samman med att Kronos i grekisk mytologi sväljer sina barn).

Fast läser gör jag ju, om än inte i samma takt. Mest nu från listan över kurslitteratur; Lars Jakobson är bra ety han engagerar oändligt, man glömmer magen, hans Kanalbyggarnas barn är en av få böcker jag inte förstår mig på, jag kan inte pussla ihop den, i alla fall inte än; om David Lynch hade levt i början av 1900-talet och blivit författare istället för regissör ‒ vilket ju vore naturligt ‒ hade han skrivit Kanalbyggarnas barn. Under läsningen har man allsköns stensäkra teorier som oupphörligen krossas; här blandas religion med matematik och anatomi, jag hittar inte temat. Törhända återkommer jag med en när jag är färdigläst.

Majgull Axelssons Aprilhäxan ‒ som också återfinns i litteraturlistan ‒ är obegriplig på ett helt annat sätt. För det första enär vi under b-kursen tvingades läsa litteratur av just det här slaget; ”bred”, välkänd och utan estetiska värden. Att den alltså överhuvudtaget står med bland kurslitteraturen är mig ofattligt; jag har förstått nu! För det andra: den är mycket svår att göra en analys av (ergo det är romananalys vi under höstens första veckor vi ska ägna oss åt). Jag har hittills läst ungefär 100 av romanens 425 sidor; hittills har jag förstått att det handlar om fyra kvinnor. Det jag inte förstår hur jag ska kunna skilja dessa kvinnor åt, ety språket skiftar inte dem emellan, det är ofrånkomligen platt och slappt, vilket gör karaktärerna i sig fullkomligt livlösa. Om jag säger vad språket liknar så kanske ni inte  tror mig, men jag gör det ändå: som en illa översatt brittisk humorserie! Ärligen, karaktärerna säger ”jösses” och ”milda makter” om vartannat, jag vill kräkas det jag hittills läst av texten som Kronos kräks upp sina barn.

Inte undra på övergick jag hastigt till Charlotte Perkins Gilmans The Yellow Wallpaper, som inte är det minsta obegriplig, den lilla novellen är en dyrgrip bland litteraturens nyutvinningar, den är tät och vid och tolkningbar och jag ska återkomma med en utförligare kärleksförklaring när jag läst om, måhända efter att jag bakat mitt bröd.

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Caroline said, on 03 augusti 2010 at 4:09 e m

    Jag har saknat dig och din blogg! Är mkt nöjd höra du finner Perkins-Gilman skimrande, jag säger, den lilla diamanten som inte behöver mest yviga gesterna, kanske mer en saltsten i en hage, glimmande samma sak en nattjärn, full av löften o strimmor.

    Jag läser Sara Stridsberg, jag tror hon är den enda kvinna i Sverige som kan öht skriva begripligt nft.

  2. hanna said, on 05 augusti 2010 at 3:00 e m

    jag läste aprilhäxan när jag var tretton och fann den mystiskt. jag har tänkt läsa om den, men tappade plötsligt lusten. undrar för övrigt om jag är den enda personen i landet som hatar sara stridsbergs språk…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: