textum, textrum

Man väljer standardverk, man är över förväntan belåten.

Posted in James Wood, Språk by Terese on 22 januari 2011

”If prose is to be as well written as poetry ‒ the old modernist hope ‒ novelists and readers must develop their own third ears. We have to read musically, testing the precision and rhythm of a sentence, listening for the almost inaudible rustle of historical association clinging to the hems of modern words, attendig to patterns, repetition, echoes, deciding why a metaphor is successful and another is not, judging how the perfect placement of the right verb or adjective seals a sentence with mathematical finality.”

James Wood, ur How Fiction Works, s. 138.

Säcken, skärpet, nagelsaxen.

Posted in Amanda Ekberg, Herta Müller by Terese on 18 januari 2011


Jag köper pocketupplaga efter pocketupplaga av Hjärtdjur och för varje gång jag läser om tar jag en ny, läsningen ren och fri från gamla tankar. De är märkta ”1”, ”2”, ”3”, ”4”. En annan är märkt ”Amanda ♥”, även hon har antecknat sönder marginalerna, mellanraderna och den är en handräckning när jag grottat in mig för långt i mina egna resonemang, en blick utanför mitt läshuvud.

Det är alltså såhär det ser ut när man bedriver vetenskaplig forskning, det är såhär arbetet för min c-uppsats ser ut och jag kunde inte ha det bättre. Som det ser ut nu kommer jag bl.a. göra en frekvensanalys av Hjärtdjur, dvs. titta på förekomsten av vissa ord. Jag har mejlat Bonniers och bett om en pdf-fil eller en fil vilkensomhelst som går att söka och räkna i, men ingen verkar veta och ingen svarar. Om någon vet hur jag bäst ska gå tillväga, säg mig hjärtans gärna. I annat fall tvingas jag inleda ett tiggande, fjäskande och knäbedjande. För en frekvensanalys skall göras. Jag är Müller på spåren, i skjortärmarna, klänningsskärpet. Åh, vad jag är intern och åh vad jag älskar det jag gör.


Jag säger då det.

Posted in Amanda Ekberg by Terese on 13 januari 2011

Englund kontra Ranelid.

Posted in Peter Englund by Terese on 11 januari 2011

Alltså jag tycker det är så uppfriskande att Peter Englund inte är helt diplomatiskt påklistrat ödmjuk som han i sin position förmodligen förväntas vara! Jag vill tolka ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas” som går det applicera på litteraturvärlden i allmänhet. Jag tycker själv inte att att allt skrivande bör uppmuntras (ja! helt odemokratiskt!) och jag tror verkligen inte att Sverige skulle lida en stor förlust om texter av den typen Ranelid skriver plötsligt skulle försvinna. Tvärtom! Måhända är just Ranelid ett mindre bra exempel, det finns författare av den betydligt värre sorten. Men allt som håller den stora massan till den vackert kvalitativa litteraturen välkomnas mig varmt.