textum, textrum

Söderberg blandar sin skoningslöst raka prosa stundom med det allra vackraste lyriska.

Posted in Hjalmar Söderberg by Terese on 18 februari 2011

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Mitt nyfunna litterära kakbord.

Posted in Ola Hansson by Terese on 17 februari 2011

Det är smärtsamt att läsa Ola Hansson. Därför att prosan är så utomordentligt vackert komponerad och därför att han är så långt före sin tid, stundom längre än vi, vilket gör läsningen tidslös. Det blir smärtsamt när det ligger så rörande nära livet självt, den subtila psykologiska blicken är nästan ofattbar; medvetandet flackar mellan det fördomsfria och det fördomsfulla. Det är fåfängt men hos Hansson oändligt imponerande att söka imitera den mänskliga tankens processer, ett slags mimesis i andanom. Människan är ju inte statisk, att så gestalta en karaktär som oföränderlig, att gestalta ett medvetande eller en blick så, det vore självbedrägeri. Hansson så uppfriskande organiskt och språkligt innovativ, den här impressionistiska prosan rör mig i rötterna, Sensitiva amorosa (1887) är en stor upplevelse, kanske en av de största. Somliga kallar romanen novellskisser, vilket också det vore bedragande; läser man den som en roman blir den en roman, en till sin karaktär dessutom mycket komplex sådan. Den rör sig med ett oändligt antal motiv och med ett fast, obevekligt och sammanhållande – vackert och samtidigt vämjeligt – tema.

När litteraturen är skön(-) såväl som en analys, en fragmentarisk undersökning inte av förhållandet mellan man och kvinna, eller ett utnött (klåfingrat) ”manligt och kvinnligt”, utan mellan två eller tre människor, kopplingarna och ickekopplingarna dememellan; en forskning om vad som är cerebralt, kemiskt, romantiskt eller påtvingat i våra relationer till varandra. Förvisso späckad med det organiska, kroppsligt påtagliga är de här texterna en sällsynt undersökning av människan som psykologisk varelse, stöpt i en form som tangerar det lyriska på väl valda ställen; platser där innehållet är som mest dramatiskt eller vardagligt – så realistisk är den här naturalistiska prosan! Man tänker stundom att Hansson lyckats använda sig av alla stilriktningars ädlaste grepp, för så är också texten mycket modernistisk såtillvida berättaren glider ut och in i olika karaktärers medvetanden – alltså strömmen! – ack, Sensitiva amorosa är mitt litterära kakbord, min hyperkoncentrerade körsbärssaft, en litteraturens kärna.

Konstpaus.

Posted in Helene Schjerfbeck, målarkonst by Terese on 10 februari 2011

Balskorna. Helene Schjerfbeck, 1882.

Ser du, människan är icke någonting fast och oföränderligt som man griper tag i och säger att det är så eller så; där försiggå i hennes väsen oupphörligen hemliga processer, vilka metamosfosera hennes kropp och hennes själ minut efter minut, processer hos dig och hos dem som du hållit av i livet och dragit intill dig i ömhet, vilka varken du eller de känna vari de bestå.

Posted in Ola Hansson by Terese on 07 februari 2011

Jag tycker att det är intressant de människor som verkar just ha läst t.ex. Under det rosa täcket, en Wikipediaartikel om feminism eller bara nyligen erhållit kunskap om ämnet och liksom fått huvudet uppluckrat så att ett nytt sorts ljus kan strömma in – verkar vilja förmedla denna nyvunna men icke särdeles orginella kunskap som ett slags propaganda till sina medmänniskor. Att de verkar vilja se världen enkom genom detta nya ljus utan att filtrera det genom de redan begagnade kunskaperna. Nej vad säger jag intressant, jag menar naturligtvis en smula irriterande, obildat, ouppfriskande.

Jag tycker mycket – mycket! – om Sensitiva amorosa och läser den helst i ett eget, spritt ljus, ett feministiskt manifest. Inte motsatsen.