textum, textrum

Mitt nyfunna litterära kakbord.

Posted in Ola Hansson by Terese on 17 februari 2011

Det är smärtsamt att läsa Ola Hansson. Därför att prosan är så utomordentligt vackert komponerad och därför att han är så långt före sin tid, stundom längre än vi, vilket gör läsningen tidslös. Det blir smärtsamt när det ligger så rörande nära livet självt, den subtila psykologiska blicken är nästan ofattbar; medvetandet flackar mellan det fördomsfria och det fördomsfulla. Det är fåfängt men hos Hansson oändligt imponerande att söka imitera den mänskliga tankens processer, ett slags mimesis i andanom. Människan är ju inte statisk, att så gestalta en karaktär som oföränderlig, att gestalta ett medvetande eller en blick så, det vore självbedrägeri. Hansson så uppfriskande organiskt och språkligt innovativ, den här impressionistiska prosan rör mig i rötterna, Sensitiva amorosa (1887) är en stor upplevelse, kanske en av de största. Somliga kallar romanen novellskisser, vilket också det vore bedragande; läser man den som en roman blir den en roman, en till sin karaktär dessutom mycket komplex sådan. Den rör sig med ett oändligt antal motiv och med ett fast, obevekligt och sammanhållande – vackert och samtidigt vämjeligt – tema.

När litteraturen är skön(-) såväl som en analys, en fragmentarisk undersökning inte av förhållandet mellan man och kvinna, eller ett utnött (klåfingrat) ”manligt och kvinnligt”, utan mellan två eller tre människor, kopplingarna och ickekopplingarna dememellan; en forskning om vad som är cerebralt, kemiskt, romantiskt eller påtvingat i våra relationer till varandra. Förvisso späckad med det organiska, kroppsligt påtagliga är de här texterna en sällsynt undersökning av människan som psykologisk varelse, stöpt i en form som tangerar det lyriska på väl valda ställen; platser där innehållet är som mest dramatiskt eller vardagligt – så realistisk är den här naturalistiska prosan! Man tänker stundom att Hansson lyckats använda sig av alla stilriktningars ädlaste grepp, för så är också texten mycket modernistisk såtillvida berättaren glider ut och in i olika karaktärers medvetanden – alltså strömmen! – ack, Sensitiva amorosa är mitt litterära kakbord, min hyperkoncentrerade körsbärssaft, en litteraturens kärna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: