textum, textrum

Vänsbergsvrån.

Posted in - by Terese on 19 april 2011

A. På natten när farmor går upp för trappen, taklampan släckt, missar hon sista steget och ramlar baklänges ned till bottenplan.

B. Taxens saknad outhärdlig. Jag tvingas mata honom med sked. Senare stukar han tassen; han går enkom till postlådan, därefter får jag bära in honom.

C. Müllers text stryker mig alltid medhårs men essäerna stundom strävt mothårs.

D. När sover farmor annorstädes slår farfars hjärta långsammare, fötterna sväller som svampar.

E. I den delade sjukhussalen skriker ett barn: ”Gammelmorfar har ramlat på huvet så han har glömt bort oss!”.

F. Huset, i vilket inget någonsin bytt plats, kommer nu att rotera sina rum. Den blåblommiga tapeten mot det virkade överkastet.

G. Den blåblommiga tapeten.

H. Taxen fnyser när jag läser Müller för honom. Sedan lägger han sig mitt i boken.

I. Jag undrar var i hjärnan minnet gömmer sig när det ej längre får vara vaket.

20110419-233907.jpg

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Caroline said, on 20 april 2011 at 6:04 f m

    Jag minns när min morfars säng flyttades in i salongen. F.ö. den underbara taxen låter mer och mer en katt, hans bonuspoäng fullkomligt vräker in.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: