textum, textrum

Varje ord har en insydd ros.

Posted in Sara Stridsberg by Terese on 21 juli 2011

Sara Stridsberg i Sommar i P1.

Annonser

Fint initiativ!

Posted in litt by Terese on 11 juli 2011

Skenade, skenade sken.

Posted in Jon Fosse by Terese on 03 juli 2011

Jon Fosses Melancholia är lite som Arvo Pärt, t.ex. Spiegel im Spiegel, ni vet så där långsamt ökande, sänkande, repetetiv till tusen. ”Idag orkar jag inte möta Hans Gude. För tänk om Hans Gude inte gillar tavlan jag målar och tycker att den är pinsamt dålig, tycker att jag inte alls kan måla, tänk om Hans Gude drar sin magra hand genom skägget och ser rakt på mig med sina smala ögon och säger att jag inte kan måla, att jag inte har på Konstakademin i Düsseldorf att göra, inte någon annan konstakademi heller vad det anbelangar, tänk om Hans Gude säger att jag aldrig kan bli målare.”

De oändligt små variationerna, den minimala rörelsen i handlingsförloppet. Som du när du läser det här; den lilla rörelsen i hjärnan, tankeförloppet – som samtidigt är en sådan stor rörelse! Man behöver ofta inte de stora gesterna, man behöver ett livets mimspel, tusen gråzoner mellan skiljetecken som inte är gråa; som är sprakande purpur, violett; den svagt blå nyansen som fortfarande är kvar i farmors ögon.

Det är en oerhörd text på det sättet och det repetetiva greppet liknar modernisternas grepp (ni vet som det kända sista kapitlet i Ulysses); tankeströmmen, att det är så här man tänker när man tänker. Det är en mycket subtil psykologisk realism Fosse skriver. När livet ibland bara är människor med grova penslar och falsettröster, så skönt med den här stilla, stora prosan.