textum, textrum

Ljuspunkter. Besattheter.

Posted in - by Terese on 19 augusti 2012

John Singer Sargent, Carnation, Lily, Lily, Rose (1885-1886).

Luther Emerson van Gorder, Japanese lanterns (1895).

Courtney Curran, Lanterns (1913).

Greg Singley (f. 1950), Lily and Luminescence.

”There’s greif of want, and greif of cold, – / A sort they call ‘despair'”

Posted in - by Terese on 05 juli 2012

Alas, livet. Min farmor glider allt längre in i sin demens, i hennes mun tovar substantiven ihop sig och kan inte kammas ut. Fläkten är en lampa, håret är tänder. Förut var hoptovningen mycket mer visuellt eller fonetiskt kopplad, man kunde med fantasin leta sig fram till rätt föremål. Snart är hon där, snart har hon passerat den där dimmiga gränsen. Vem kommer jag tovas in i? Ibland tänker jag att jag inte vågar klippa håret av rädsla att hon vid nästa besök inte ska känna igen mig.

Jag sorterar farmors & farfars hem, jag sorterar och kammar de oändliga ägodelarna i olika högar. Porslin (sex st serviser), finbestick, fulbestick, kakfat (oräkneliga), dukar, gardiner, mattor, lakan, hundkoppel. Mycket är trasigt men inget är slängt. Farfars blodiga slaktkläder. Ett antal helt oanvända slaktkläder, fortfarande i sina förpackningar. Spikar från 1800-talet, mediciner, använda omslagspapper. En myriad mojänger ingen av oss kan lista ut vad de är eller över huvud taget kan tänkas användas till. Man försöker skoja lustiga uppfinningar efter mojängernas uppenbarelser men skratten är konstgjorda, det är en av de mest märkliga känslor att städa undan saker vars ägare aldrig mer kommer röra vid dem.

En kväll står pappa oannonserad vid min dörr och ber att få komma in och man ser det direkt, det är ett mörkt regn i blicken, det är blod och olja och brännmärken i blicken. Han säger att ska vi gå in och sätta oss men jag känner inte armarna och benen och jag säger vad är det, vad fan är det, säg, och pappa säger att farfar har en tumör i njuren, den är 7 cm stor, det är ingen idé att ta bort den.

Jag kan bara tänka på tumören, konstant kan jag bara tänka på den och att den är så stor som ett plommon. Jag tänker på Herta Müllers interna symboler och Redan då var räven jägare.

Jag är sjukskriven och det tar emot när jag läser, det har sagts mig att det har att göra med instikthjärnan och intellekthjärnan, man använder dem tydligen inte så bra samtidigt. Det förväntas av mig att jag ska förhålla mig och hantera allt som för min inre syn ter sig som orden ur farmors mun, helt omöjligt att kamma ut.

Saker som är blåa.

Posted in - by Terese on 05 december 2011

Saker som är gula.

Posted in - by Terese on 01 december 2011

An ordinary mind on an ordinary day.

Posted in - by Terese on 13 oktober 2011

Här såg så fattigt ut med bilder – och de flesta bloggläsare verkar bli avskräckta av sidor bestående av enkom små textmassor – så, alltså, så här tillbringar jag mina vardagar! I Amandas stuga; hon skriver en vackert morbid roman, jag skriver för tillfället om en aspekt av modernismen. Och ja, vi är påbyltade, ety här är 17 grader kallt. Men så alerta vi är sen!

Scen ur livet.

Posted in - by Terese on 07 september 2011

Farmor anländer till födelsedagskalaset. Hon kramar pappa, därefter mig, sedan sätter jag henne på en köksstol. Hon tar tag i min tunna svarta kofta och gömmer gråten i den.

Det är ingen ordning.

Posted in - by Terese on 26 augusti 2011

Så länge sedan det var jag skrev någonting här, det beror på ganska många faktorer, relationsrelaterade, intellektuellt understimulerande, den humida sommaren samt det faktum att min farmors minne inte ens sakta tynar bort, det tynar och krymper till ett ordkaos i en fart som är alldeles rasande. Just det senaste är för närvarande särskilt krävande, farmor har alltid varit den som tittar rakt in i min hjärna och rakt säger livets allra hårdaste men renaste sanningar. Jag hade behövt dem nu. Idag var jag med farmor när hon gjorde ett MMT-test; en sjuksköterska ställer några tämligen enkla och allmänna frågor och farmor kunde svara enkom på några få. Vilket land bor vi i, frågar sjuksköterskan, och farmor svarar Vänsberg, vilken är den by hon bott i i hela sitt liv. Ett svar jag kan förstå men som sliter ut mitt hjärta med saxar. Litteraturen har inte funnits där för mig på länge, inte förrän för några dagar sedan, när jag plockade fram den under lång tid sparade 2666Bolaño är det bästa som kunde hända mig nu. Jag är så rädd för det som händer med farmor nu, jag är egoistiskt rädd för att det kommer hända mig när blir jag lika gammal, men har alltid tänkt att det inte kommer ske, eftersom jag inte har farmors dåliga syn, eftersom jag ständigt har möjligheten – den oändliga möjligheten! – att läsa. Ännu en anledning att återgå till den goda litteraturen, till det sprakande rena språket.

Vänsbergsvrån.

Posted in - by Terese on 19 april 2011

A. På natten när farmor går upp för trappen, taklampan släckt, missar hon sista steget och ramlar baklänges ned till bottenplan.

B. Taxens saknad outhärdlig. Jag tvingas mata honom med sked. Senare stukar han tassen; han går enkom till postlådan, därefter får jag bära in honom.

C. Müllers text stryker mig alltid medhårs men essäerna stundom strävt mothårs.

D. När sover farmor annorstädes slår farfars hjärta långsammare, fötterna sväller som svampar.

E. I den delade sjukhussalen skriker ett barn: ”Gammelmorfar har ramlat på huvet så han har glömt bort oss!”.

F. Huset, i vilket inget någonsin bytt plats, kommer nu att rotera sina rum. Den blåblommiga tapeten mot det virkade överkastet.

G. Den blåblommiga tapeten.

H. Taxen fnyser när jag läser Müller för honom. Sedan lägger han sig mitt i boken.

I. Jag undrar var i hjärnan minnet gömmer sig när det ej längre får vara vaket.

20110419-233907.jpg

Sången om klådan.

Posted in - by Terese on 05 april 2011

Jag förstår Elektra. Förstår Fedra. Jag har på senaste tiden tänkt mycket på döden. För nästan två år sedan hängde sig min kusin i ett kampsportsbälte. Lola i Müllers Hjärtdjur hänger sig i protagonistens skärp. Min farmor och farfars ryggar kröks, huvudena blickar undan för undan alltmer mot jorden. Allt detta känns påtagligt nära som en hårt knuten rosett där min ryggrad begynner i nacken.

Snarorna, händerna, blicken. Jag har också tänkt mycket på i hur mycket större utsträckning man i forna tider måste framhärdat det fysiska lidandet; på Dantes och Goethes tid, innan antibiotikan och de smärtstillande medicinernas lindrande dimma fanns uppfunnen. Och i och med detta: vilken intim relation man måste haft till döden. Jag tycker ändå så synd om mig själv när känns det som tarmarna fylls av brinnande olja.

Den historiska, och i mångt och mycket även den samtida litteraturen är ett enda långt klagande. En klåda. En sådan evinnerlig tur att den också är en tröst.

Nu står blommorna vissnade, böckerna uppradade.

Posted in -, Virginia Woolf by Terese on 12 september 2010

Man fyller år, har kakkalas i flera dagar. Man får traditionsenligt rosor från pappas trädgård. Jag hittar fortfarande kaksmulor, blomblad, intorkat te. Sedan börjar plötsligt c-kursen, till på torsdag ska jag ha ett iordningställt ämne för uppsats. Det får vara hemligt till jag vet att jag klarar av. Ser nu mest fram emot onsdagens föreläsning, inför vilken vi ska ha läst Virginia Woolf. Jag ligger i sängen med Lighthouse och minst fem andra böcker, ingen av dem från litteraturlistan; om ska man läsa något om Woolfs texter ska man läsa Auerbachs ”Den bruna strumpan”. Auerbach säger: Woolf är modernist men skriver verkligheten verklig. Woolf säger: fiktionen är ett spindelnät, spröd men fäst i livet i fyra hörn.

Dikten kan vara ett fotoalbum eller ett knippe urrivna dagboksblad. Dikten kan vara ett vackert pynt eller ett skräp.

Posted in - by Terese on 10 juni 2010

Där sitter jag nyinflyttad och smörjer in nya sandaler med läderbalsam, liksom jag också balsamerade nyligen inköpta Lagerlöf i tolv röda läderband. Så ofta en rikedom att bo i Värmland! Inte bara naturen, genom vilken jag idag cyklat långt och lite vilse. D säger jag har spindlar i hela håret. Sisttentan nu inlämnad, större delen av sommaren kommer troligast tillbringas läsande på farmor & farfars lummigt täta gräsmatta, taxen bredvid. Jag måste även påkomma samt grundforska ämne inför c-uppsats, har någon förslag så säg, ety mitt läshuvud vill ej samsas om enkom en avgränsad tes. Jag vill läsa allt och skriva allt.

Under blomman i taket står skrivmaskinen, bokhyllan.

Posted in - by Terese on 09 maj 2010

The body of articles exhales a dreamlike fog, for all lexical inventories necessarily play on the limit imposed by literal and figurative meanings.

Posted in - by Terese on 06 maj 2010

Bäst: GIRLS IN SHORTS.

*

Titelcitat: Hélène Cixous, ur ”Fiction and Its Phantoms : A Reading of Freud’s The Uncanny”.

Hetvägg.

Posted in - by Terese on 17 april 2010