textum, textrum

Vetenskap kontra romantik

Lätt vore att anta att språk står utanför ett litterärt verk, att det är en viktig del av verket men att det är löstagbart eller fristående. Språk inom litteraturen är nära förbundet med stil. Det kan sägas diktera innehållet eller tvärtom. Att lösgöra stilen (eller formen; diskursen) från ett verk blir svårare; teoretiskt skulle man då kunna sätta språket under lupp och tilldela det vissa egenskaper.

Toni Morrisons roman Älskade[1] gavs ut 1987 och handlar om tre kvinnor: huvudkaraktären Sethe, hennes dotter Denver samt Älskade; den dotter Sethe mördat och som förkroppsligas och återvänder. Älskade är skriven på en drömlik, lyrisk prosa med återkommande analepser till Sethes tidigare liv som slav.

Romanens huvudtema är slaveriets inverkan på människor samt deras frigörelse i 1870-talets Ohio; det är i högsta grad ett verk med politiska pretentioner. Älskade kan också läsas ur ett feministiskt perspektiv; så görs i Barbara Hill Rigneys ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence and the Politics of Identity in Beloved[2], i M. Keith Bookers Feminist Criticism[3] och i Jean Wyatts Giving Body to the Word: The Maternal Symbolic in Toni Morrison’s Beloved[4]. Alla analyser tar fasta på Morrisons språkanvändning och det är huvudsakligen det min uppsats kommer att behandla.

Jag har valt dessa tre analyser eftersom jag anser dem relevanta för min tes; de skiljer sig både till längd och fördjupningsgrad, men förenas också på vissa punkter. Wyatt, Rigney och Booker hävdar i sina analyser Morrison använda ett typiskt kvinnligt språk. Detta är inte analysförfattarnas huvudsakliga syfte, men det är det jag har tagit fasta på. Ur ett litterärt och lingvistiskt perspektiv finner jag detta både intressant och upprörande. Ett litterärt verk kan vara skrivet på ett oändligt antal sätt. Den språkliga stilen kan vara rak, diffus, torr eller utbroderande. Den kan vara öppenhjärtig och den kan var sluten. Men kan vi tillskriva ett verk egenskapen kvinnlig? Eller manlig?

*

Centralt för Hill Rigney, Booker och Wyatts analyser är att de fokuserar på den kvinnliga kroppen. De tar alla fasta på dess symbolik och källa till metaforer. Wyatt talar dessutom om ett ”kroppsligt språk”[5], ”kroppsspråk”[6] och ett ”inre språk”[7]. Med dessa begrepp åsyftar han att vissa metaforer kan relateras till kroppen, till exempel att de ärr protagonisten Sethe har på ryggen beskrivs som har de bildat ett träd. Eftersom Sethe har ett problematiskt förhållande till språk ‒ hon tvingas tala ett språk som inte är hennes modersmål och som hon därför inte behärskar till fullo ‒ uttrycker hon sig med eller genom kroppen. Hennes kroppsspråk är ett slags modersmål eftersom det alltid funnits där, samtidigt som det i texten blir symboliskt eller metaforiskt. Trädet över Sethes rygg blir enligt Wyatt en metafor som döljer det lidande hon gått igenom. För Amy blir det ett sätt att inta en distans till det hemska och istället se det som en poetisk bild.[8]

Även Hill Rigney ser kroppsspråket som ett sätt att tala, eftersom Sethe har blivit ”politically muted”[9], det vill säga: hon är förpassad att tala ett språk som inte är hennes modersmål. Hill Rigney menar att Morrison frekvent översätter ”the body itself to political ‘speech”‘[10]. Som exempel använder Hill Rigney scenen där Sethe blir sexuellt utnyttjad som betalning för att få sin mördade dotters namn ‒ Älskade ‒ inskrivet på gravstenen (se s. 3). Trots detta säger Hill Rigney även att det hos Morrisons karaktärer finns ett erkännande om att intellektet inte kan skiljas från kroppen.

Booker knyter an till Hélène Cixous and Julia Kristevas teorier om kvinnligt språk. Han anser språket vara kopplat till

the special sense of connection that women have to their bodies, a sense that arises from the primal memories of infantile.[11]

Den kvinnliga fysiken i Älskade, menar Booker, tar ofta fasta på kroppsvätskor och deras funktion som bildspråk. En scen gestaltar Sethe när vattnet går och hon ska föda. Viktigare är förmodligen den bröstmjölk blandad med blod och med vilken Sethe matar sin enda levande dotter. Booker tar sedan fasta på Cixous argument att ”water is a central feminine image”[12]. Dessa metaforiska bilder av vatten fungerar enligt Booker som kopplade till erfarenheten av att vara mor.

Även Hill Rigney tar upp bilden av moderlighet i Älskade. Hon gör gällande att Morrison skriver inifrån ett moderligt rum, ”[s]he writes from the maternal space”[13]; ett utrymme eller en plats där inga patriarkala lagar gäller. I detta kvinnorum sker kommunikationen enbart på ”the mother tongue, the feminine language”[14]. Hill Rigney beskriver även detta språk utifrån Stamp Paids (en av få manliga karaktärer i Älskade) perspektiv, nämligen som a ”black woman’s jungle, a linguistic wilderness”[15].

Jag tar här inte fasta på Morrisons språkbruk, utan på Hill Rigney, Wyatt och Bookers analys av det. I alla tre texter beskrivs språkbruket (såväl som stilen, formen och diskursen) mer eller mindre uttalat som typiskt kvinnligt. För att göra det måste man utgå från en premiss av ordet kvinnlig. Norstedts svenska ordbok definierar det på följande sätt:

adj. ~t • 1 som är av eller har att göra med kvinnokön 2 typisk för kvinnor enl. vissa (delvis föråldrade) ideal […] [16]

Det råder ingen tvekan om att Älskade har att göra med kvinnokön. Romanens tre huvudkaraktärer är kvinnor och det är också de som gestaltas. De gestaltas dessutom ofta på ett mycket organiskt sätt. Redan på romanens andra sida[17] hittar vi den första tydliga kopplingen till kroppen:

[…] och eftersom hon [Baby Suggs] visste att döden var allt annat än glömska, använde hon sina sista krafter till att tänka på färger.

”Ta hit lite lavendelblått om du har. Eller annars skärt.”

Och Sethe gjorde henne till lags med allt möjligt från tyglappar till sin egen tunga.[18]

Vad är det i det här stycket som gör Morrisons språkbruk kvinnligt? Vi måste naturligtvis se till textens helhet, hela Morrisons diskurs, men sätter vi ett textstycke med tydlig koppling till huvudkaraktären Sethes egna kropp under lupp, hittar vi enligt Norstedts definition inga kvinnliga referenser. En tunga är en kroppsdel som inte varieras nämnvärt från man till kvinna; snarare från individ till individ.

Några stycken längre fram finns en passage som om möjligt är mer talande:

[…] och då kom det tillbaka igen. Den välkomnande svalkan från halvfärdiga gravstenar; den hon valt att ställa sig mot på tå med särade knän, öppen som en grav hon också. Den var skär som en nagel och översållad med glimmande flisor. Tio minuter, hade han sagt. Ger du mig tio minuter så gör jag det gratis.[19]

Passagen handlar om ett sexuellt övergrepp; i högsta grad det mest intimt kroppsliga hos en kvinna. Likväl är det värt att poängtera att analysförfattarna till mycket stor del uppehåller sig kring Sethes kropp och kön, det vill säga kring hennes fysik snarare än hennes intellekt. Det kan inte ses som felaktigt, ety även romanen gör detta. Uppehållandet vid kroppen är befogat, men det medför också en avsaknad av analys av Sethe som tänkande människa, vilket hon obestridligen är. Hon tänker och hon agerar. En av romanens huvudintriger behandlar detta ‒ Sethes mord på sin ena dotter, som begås eftersom hon anser döden vara att föredra över ett liv i slaveri. Hon tar även beslutet av fly från Sweet Home och genomför det. Det är två exempel av flera som tyder på att hon inte agerar helt oreflekterat.

Hos Hill Rigney, Booker och Wyatt är Sethe sin kropp; hon talar genom den och hon använder den som redskap. Detta kan man däremot se som en brist i ett uttalat feministiskt synsätt, noterbart eftersom texterna påstår sig vara just feministiska analyser.

Den premiss samtliga analysförfattare utgår ifrån gället även ordet ”moderlig”. Moderlig definieras enligt Norstedts svenska ordbok som ”har egenskaper som utmärker en moder särsk. värme, kärleksfullhet o.d.”[20]. Det är inte vad Hill Rigney, Booker eller Wyatt har som utgångspunkt. I deras analyser, liksom i Morrisons roman, har män inte tillgång till huset på 124 Bluestone. Män har heller inte tillgång till modersmålet, språket som Sethe ‒ och senare även Denver ‒ talar. Men ”värme” och ”kärleksfullhet” är egenskaper som kan appliceras även på män. Ingen tar i analyserna hänsyn till detta.

Nina Björk skriver i Under det rosa täcket : om kvinnlighetens vara och feministiska strategier följande:

I moderskapets lovsånger sjunger man om någonting annat än kompetens. [21]

[…]

I moderskapets lovsånger står inte kvinnan som kulturell människa i centrum, utan kvinnan som mystiskt väsen, som helighet, hona, gudinna, urkvinna ‒ som natur. Den ”kvinnliga naturen” i form av den allvetande modern blir en protest mot den ”manliga kulturen” i form av en lurande teknik.[22]

Björk säger här något essentiellt om begreppet ”moderlig” som Hill Rigney, Booker och Wyatt förbigår i sina, ska påpekas, också lingvistiska analyser. Att härleda ”moderlighet” eller ”moderskap” till ”kvinnlighet” är detsamma som att ge kvinnan en identitet som enbart består i att vara kropp. Moderskap hos samtliga analysförfattare är upphöjt; ett hyllande av kvinnan som kroppslig varelse. Symboliska bilder härledda ur den kvinnliga kroppen blir således varken typiskt kvinnliga eller rättvist feministiska; symboler är symboliska och metaforer bildliga.

Vi har hittills sett att Hill Rigney, Booker och Whyatt framför allt tar upp Sethe, Denver och Älskade i förhållande till deras (kvinnliga) kroppar och menar sig därmed kunna säga att Morrisons stil är kvinnlig. Även musikalitet i Morrisons språkanvändning är något som betonas och används som argument för att språket är kvinnligt. Hill Rigney skriver:

One of the freedoms Morrison claims in her novels is to move beyond language, even while working through it, to incorporate significance beyond the denotation of words, to render experience and emotion, for example, as musicians do. […] Morrison describes ”the sound of the novel, sometimes cacophonous, sometimes harmonious, [which] must be an inner ear sound or  a sound just beyond hearing, infusing the text with a musical emphasis […]”[23]

Denna beskrivning av Morrisons språk som musikaliskt är något som tillhör Morrisons litterära diskurs, det är naturligtvis något hos henne mycket avsiktligt. Hill Rigney har i ett stycke ovan det just citerade kallat denna diskurs för just kvinnlig: ”hers is the language of black and feminine discourse ‒ semiotic, maternal […]”.[24]

Ett musikaliskt stilgrepp uttyder även Booker i kapitlet där vi får höra Älskade själv tala:

Stylistically this chapter ‒ with its lack of punctuation, its nonstandard syntax, and its flowing, musical rythms ‒ is the section of the book that corresponds most clearly to French feminist ideas of feminine writing.[25]

Booker kopplar musikalitet till kvinnlighet med en självklarhet som inte förklaras; musikaliteten är ett stilgrepp men samtidigt kvinnlig, vilket skapar en motsättning.

Hill Rigney beskriver Morrisons språkbruk i en passage om drömmar som utspritt, flödande och erotiskt[26], även detta som ett slags ”bevis” för kvinnlighet. Jag vill ställa detta mot något Olof Lagercrantz har skrivit om Marcel Prousts roman På spaning efter den tid som flytt:

Redan då romanen börjar befinner han sig nära insomnandet och drömmens verklighet blandar sig ständigt med vakenhetens. Drömmen ger liksom musikverket fritt spelrum åt lyriken och religionen. När som helst kan den fågel, som sjöng vid Tansonville, låta höra sina toner och påminna om en ofattbar lycka. Denna verkets lyriska och musikaliska art blir kanske det som dröjer kvar längst och intensivast hos de läsare som länge stannar kvar i Prousts värld.[27]

Det vore osannolikt att Lagercrantz i detta kapitel om musikaliteten i Prousts roman också skulle tilldela Prousts stilgrepp egenskapen ”manlig”. Det är helt enkelt orelevant. Prousts stilgrepp är lyriskt, musikaliskt, intensivt, drömlikt och modernistiskt, men det är inte manligt. Proust är en författare som med all rätt skulle kunna beskrivas använda ett flödande och utbroderat språkbruk ‒ även utspritt. Dessa språkliga egenskaper är exakt de som sägs göra Morrisons stil typiskt kvinnlig.

*

Jag har redogjort för hur Barbara Hill Rigney, Keith M. Booker och Jean Wyatt ser på begreppen ”kvinnlig” och ”moderskap” i relation till Toni Morrisons roman Älskade (1987).  Alla tre utgår från den kvinnliga kroppen som källa till symbolik och menar sig därför kunna kalla Morrisons språkbruk ”kvinnligt”. Jag har i min analys av dessa tre texter visat det motsägelsefulla i detta. Samtliga analyser utger sig för att vara feministiska men utgår likväl från föråldrade begrepp och tankesätt. De utgår sällan från en kvinnlig karaktärs intellekt utan huvudsakligen från den kvinnliga fysiken. Det som förbigås i analyserna är ofta det grundläggande att kroppen inte kan skiljas från intellektet.

På samma sätt kan vi inte skilja språket från innehållet. Språkets, och därmed stilens, möjligheter är outtömliga. Att sortera in språk i ett fack så som ”kvinnligt” anser jag inte bara vara begränsande utan också felaktigt.

Morrisons språkliga stil i Älskade är välformulerad, utbroderad, prosaisk, organisk och jordnära. Dessa allmänmänskliga, språkliga egenskaper är Morrisons redskap för att spegla innehållet; karatärer talar musikaliskt, men inte kvinnligt, ety de utgår inte från sig själva som kvinnor, utan från sig själva som människor. Hill Rigney, Booker och Wyatt placerar genomgående stil på utsidan av det litterära verket och innehåll på insidan, utan att ta hänsyn till deras beroende av varandra.

Jag önskar analyser av litteratur där man kallar språk för vad det är, där analysförfattaren insett att en litterär stil i de flesta fall har fler egenskaper än enkom en.

*

Noter

1. Morrison, Toni (1987). Älskade. Höganäs, Bokförlaget Bra Böcker. (Övers. Kerstin Hallén)

2. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 138‒147). New York, G.K. Hall & Co.

3. Booker, Keith M (1995). Practical Introduction to Literary Theory and Criticism. Feminist Criticism (s. 305‒312). New York, Longman.

4. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Jean Wyatt, Giving Body to the Word: The Maternal Symbolic in Toni Morrison’s Beloved (s. 211‒232). New York, G.K. Hall & Co.

5. Ibid, s. 223.

6. Ibid, s. 217.

7. Ibid, s. 218.

8. Ibid, s. 217.

9. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 143). New York, G.K. Hall & Co.

10. Ibid, s. 143.

11. Booker, Keith M (1995). Practical Introduction to Literary Theory and Criticism. Feminist Criticism (s. 306). New York, Longman.

12. Ibid, s. 306.

13. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 144). New York, G.K. Hall & Co.

14. Ibid, s. 144.

15. Ibid, s. 142.

16. Allén, Sture (2004). Norstedts svenska ordbok (s. 647). NordBook, Norstedts Akademiska Förlag (2007)

17. Morrison, Toni (1987). Älskade (s. 12). Höganäs, Bokförlaget Bra Böcker. (Övers. Kerstin Hallén)

18. Ibid, s. 12.

19. Ibid, s. 13.

20. Allén, Sture (2004). Norstedts svenska ordbok (s. 758). NordBook, Norstedts Akademiska Förlag (2007)

21. Björk, Nina (1996). Under det rosa täcket (s. 91). Danmark, Wahlström & Widstrand (2005).

22. Ibid, s. 93.

23. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 138‒139). New York, G.K. Hall & Co.

24. Ibid, s.138.

25. Booker, Keith M (1995). Practical Introduction to Literary Theory and Criticism. Feminist Criticism (s. 307). New York, Longman.

26. H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 144). New York, G.K. Hall & Co.

27. Lagercrantz, Olof (1992). Att läsa Proust (s. 46‒47). Borås, Wahlström & Widstrand.

Litteraturlista

Björk, Nina (1996). Under det rosa täcket : om kvinnlighetens vara och feministiska strategier. Danmark, Wahlström & Widstrand (2005).

Booker, Keith M (1995). Practical Introduction to Literary Theory and Criticism. Feminist Criticism (s. 305‒312). New York, Longman.

H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Jean Wyatt, Giving Body to the Word: The Maternal Symbolic in Toni Morrison’s Beloved (s. 211‒232). New York, G.K. Hall & Co.

H. Solomon, Barbara (1998). Critical Essays on Toni Morrison’s Beloved. Barbara Hill Rigney, ”Breaking the Back of Words”: Language, Silence, and the Politics of Identity in Beloved. (s. 138‒147). New York, G.K. Hall & Co.

Lagercrantz, Olof (1992). Att läsa Proust. Borås, Wahlström & Widstrand.

Morrison, Toni (1987). Älskade. Höganäs, Bokförlaget Bra Böcker. (Övers. Kerstin Hallén)

Morrison, Toni (1987). Beloved. London, Vintage (2004).

Annonser

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. mrs. B said, on 28 mars 2010 at 2:24 e m

    Oj, vad roligt! Vill du ha kritik också eller blir det bara jobbigt, ifall du t.ex. redan lämnat in den?

  2. Terese said, on 28 mars 2010 at 5:41 e m

    Mrs B: Kritik välkomnas varmt! Jag har lämnat in, men detta är min egentligt första riktiga uppsats – inser således att den inte är fläckfri (vilken uppsats är f.ö. det?) – och vill såklart lära vara bättre. Går du också, eller kanske redan gått, litteraturvetenskap?

  3. mrs. B said, on 29 mars 2010 at 7:43 e m

    Verkligen, ingen uppsats är fläckfri och för att vara din första uppsats är den här imponerande! Jodå, jag har läst litteraturvetenskap och mina första uppsatsen nådde absolut inte upp till din nivå, vill jag tillägga. Min kritik är mest ett antal funderingar och en och annan fråga.

    Först undrar jag om det vore till fördel att använda ursprungstermerna istället för att översätta dem till svenska. Du skriver t.ex. ”kvinnlig” men i citaten hittar jag enbart ”feminine” och ”feminine” är en term som används rätt olika bland feminister. Medan en av de teoretiker du nämner (Cixous) gör tydliga kopplingar mellan ”feminine” och den kvinnliga kroppen använder den andra (Kristeva) termen för att beskriva lingvistiska aspekter av språket som underminerar och ifrågasätter dess meningsnivå. Kristeva kallar t.ex. vissa aspekter av just Prousts (!) texter för ”feminine” utan att mena vare sig hans kön eller karaktär. Det är förstås fullt möjligt att ingen av de tre kritikerna är helt konsekvent i sin definition eller att alla, som du påstår (?), likställer ”feminine” med ”female”. Men som din uppsats ser ut nu har jag svårt att avgöra det. En kort beskrivning av hur varje kritiker definierar termerna – om de nu gör det – vore därför till hjälp.

    Jag tycker fö att din identifikation av paradoxen i litteraturanalyserna, alltså kritikernas glidande mellan att se Morrisons språkbruk som en medveten strategi och att tolka det som något biologiskt deterministiskt, är jätteintressant och som du också skriver problematiskt. Samtidigt antyder det att kritikerna kanske inte kan avfärdas som enkelspåriga och ”föråldrade” särartsförespråkare (ur politisk synvinkel kan paradoxen vara ganska givande; den ger ju tillfälle att argumentera i de termer som för tillfället passar bäst). Här kunde kanske en kort definition av ”feminism” (eller snarare ”feminismer”) ge ökad skärpa åt och fler argument för att bekräfta din tes.

    Sedan är det vissa delar av ditt resonemang som jag inte riktigt förstår. Det kan bero på mig och/eller för att du av nödvändighet komprimerat dina resonemang. Det är mycket möjligt att vi är överens i det mesta och att jag helt enkelt missförstått delar av din uppsats:

    T.ex. förstår jag inte helt ditt inledande argument att kritikernas läsningar innebär en separation av språket från innehållet. Hade jag haft tid skulle jag gått till biblioteket för att läsa artiklarna. Istället får jag nöja mig med dina citat och första sidan av Wyatts analys, som finns tillg. på nätet. Men där väntade mig en överaskning, för visst är det väl så att hon drar otaliga paralleller mellan Morrisons spårkbruk och det specifika innehållet i romanen? Det är ju just skildringen av en kvinna och fd slav som motiverar Morrisons avbrutna syntax, fokusering på den kvinnliga kroppen etc, hävdar Wyatt.

    Något liknande känner jag också när du menar att kritikernas fokusering på Sethe som (kvinnlig) kropp innebär ett förnekande av henne som tänkande person. Du skriver att ”Hos Hill Rigney, Booker och Wyatt är Sethe sin kropp; hon talar genom den och hon använder den som redskap”. Detta läser du som en separation av kropp och intellekt. Fast att påstå att Sethe ”talar” via sin kropp och ”använder den som redskap” är väl inte detsamma att påstå att hennes agerande är instiktivt eller oreflekterat, eller? T.ex. övergreppet på kyrkogården är ju inget som bara händer henne, det är ju ett aktivt ”val” Sethe gör för att få Beloved bokstavligen ”utskrivet”, ”uttalat”. Samtidigt kan man läsa händelsen som bristen på verkligt val, där det konkreta ”uttalandet” närmast automatiskt också innebär ett ”övergrepp” både på Sethes kropp och integritet. Sethes jag blir alltså ”tystat” genom det fysiska och lingvistiska övergreppet men hon håller också ”tyst” för att inte alldeles förlora sig själv, ett själv av nödvändighet reducerat till kropp (skulle hon ”tala” blir hon ju inte enbart ett ”fritt jag”, hon blir också ”barnamördare” och ”offer” etc). Därigenom verkar ju scenen bekräfta kritikernas tolkning av Sehte som ”politically muted” med kroppen som enda uttrycksmedel, eller som bärare av ”spår” efter Sethes handlingar (och underkastelse).

    Lite undrar jag kanske ifall ditt resonemanget har att göra med att du anser att Morrisons roman är en skildring av allmänmänskliga erfarenheter (om jag förstått rätt) och språket som något fritt tillgängligt för alla? Då framstår ju kritikernas envetna fokusering på Sethes kropp och kön som väldigt reducerande. Fast jag skulle tvärtom hävda att Morrison beskriver högst specifika erfarenheter där det spelar en oerhörd roll att Sethe är svart, kvinna och fd slav, inte minst politiskt. Det är ju t.ex. för att hon är både kvinna och slav hon blir våldtagen på plantagen. Romanen uttrycker väl också en stor misstänksamhet mot språket som fritt tillgängligt och befriande för Sethe? Ur det perspektivet blir kanske kritikernas fokus på ”feminina” (lingvistiska) lekar och uttryck för ”kvinnlig kroppslighet” mer förståeligt även om det samtidigt förblir problematiskt eftersom de inte alltid separerar Sethe från Morrison och lingvistiska strategier från biologisk determinism.

    Jag skulle kunna ta upp mer som jag funderat över, men tror nog att jag då bara svamlar till det ytterligare. Tack för att du lade upp uppsatsen, den innehåller mycket att tänka på och jag hoppas att du känner att du kan strunta i hela den här kommentaren (oj, vad lång den blev), eller vad det nu är, om du skulle vilja det!

  4. Terese said, on 23 april 2010 at 9:35 f m

    Mrs B,

    ber så hemskt mycket om ursäkt för försenat svar, livet kom ivägen. Din kritik är klar och motiverad och liknar mycket den jag fick av min lärare. Borde t.ex. naturligtvis haft med olika sorters feminismer – skrev först en kort historik av den feministiska kritiken i inledningen, men den var tvungen att kapas bort. Dessutom satt jag hela tiden och väntade på den från Bokus beställda Sexual/Textual Politics av Toril Moi (rekommenderas varmt!). Således finns även sakfel i texten. Cixous och Kristeva använder ju inte ordet ”kvinnlig” på det pragmatiska sätt som jag framställer det – dock opponerar jag mig inte mot de franska feministerna utan mot analysförfattarnas användning av ordet. Söker där en vidare medvetenhet hos dem.

    Hoppas nu på att min C-uppsats i höst blir mer kvalificerad! Bär med mig din kritik som en erfarenhet i ryggen. Tack!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: