Som man önskar man hade kunnat lyssna till de kommande sammanträdena.

Ibland tror jag att Svenska Akademien står för allt som måste fungera perfekt inom det skönlitterära analytiska fältet, synnerligen som nu en språkvetare (med särskilt fokus på språkets ljudegenskaper), väljs in och säkert kommer nyansera samtalen stjärnstopp. Jag blir så glad.

Scen ur livet.

Farmor anländer till födelsedagskalaset. Hon kramar pappa, därefter mig, sedan sätter jag henne på en köksstol. Hon tar tag i min tunna svarta kofta och gömmer gråten i den.

Någonsånär ordning.

Jag kunde inte samla krafter nog sortera min bokhylla som jag ville, det startade visserligen med en genreindelning som efter ett par timmar blev mest pussla in böcker på de hyllplan där de passade. Jag är en bokhylla kort, kanske två, jag har faktiskt borrat egna hål för att kunna passa in extra hyllplan. Ack, livets brist på slantar och utrymme, jag gör åtminstone det bästa jag kan av det. Taxen blir förvirrad när jag möblerar om, han ligger och tittar från den bekväma platsen i soffan och ser sur ut, som vill han säga att jag borde sluta ränna runt och fixa och sitta precis bredvid och läsa eller virka, så där som vanligt. Jag är f.ö. alldeles förbländad – ja, förbländad! – av 2666, jag läser långsamt och nogrannt om kvällen och har inte kommit så långt men är ändå fullkomligt betagen, jag vill vara i denna värld ständigt, jag menar!, psykologiskt om fyra litteraturvetare, jag dör, jag kan dessutom inte minnas senast jag var så fascinerad av innehållet i en roman (jag är ju först och främst språkslukaren), i 2666 är jämnvikten mellan språk och innehåll så jämn, en sådan perfekt roman, tillika så stor, 2011 kommer minnas 2666.

Annars bemödar sig min hjärna med att anpassa sig till det faktum att jag ej den här terminen skall skriva D-uppsats, tydligen ska jag magisterexaminera och skall således läsa tre självständiga läskurser (genrestudier, epokstudier, litteraturteoretiska studier) och skriva en magisteruppsats hela vårterminen. Innan dess läser vi: C. Brontë, Enquist, Lars Jakobson. Fint så.