Jag tycker mycket om tanken böcker som överlevt både ett och två världskrig, sparats som ett pansar mot bröstet.

Jag bor nu mitt bland second handaffärer, mitt bland billiga böcker. Jag förvånas dagligdags över människors okunskap om böckers värde, jag köper författarsignerad Karin Fryxellsamling för 5 kronor och Eddan för 2. Jag köper The Complete Works of Rabelais, Alf Henriksson, Seneca, Platon, Hemingway, Sofokles, Ekelöf, små vackra Strindbergpjäser, små vackra Sakespearedramer. De är inte snedlästa pocketutgåvor, de är vackert bundna eller spröda ihopklistrade utgåvor alltifrån 1880-talet till 1960. Jag står ofta våldsamt överraskad, ja förstummad när finner jag bland skräpet dyrgriparna. Mest köper jag Lagerlöf; av och om. Min Amandavän hittar Kirkegaards dagbok för 5 kr och Strindberg i 14 svartröda halvfranska band för 150 kronor. Vid det fyndet kan inte heller hon tala.

Nuvarande bokansvarig på Myrorna berättar att människor stundom kommer in och frågar om de inte har böcker till överkomligt pris, eftersom de ska ”elda i stugan”. Jag sa att jag kan skriva upp numret till en bra vedförsäljare. Hur bra brinner böcker?

Införskaffar alltså allt detta på Myrorna, Gengåvan och Solareturen, varav sistnämnda är överlägset billigast. Topptips!

Vid dyrgripefynd kan sekundärlitteraturen vara minst lika poetisk som poesin.

”As I understand it, there is always in great poetry a feeling of generalisation from a case which has been presented definitely; there is always an appeal to a background of human experience which is all the more present when it cannot be namned. I do not have to deny that the narrower the chisel may cut more deeply into the heart. What I would suppose is that, whenever a reciever of poetry is seriously moved by an apparently simple line, what are moving in him are the traces of a great part of his past experience and of the structure of his past judgements. Considering what it feels like to take real pleasure in verse, I should think it surprising, and on the whole rather disagreeable, if even the most searching criticism of such lines of verse could find nothing whatever in their implications to be the cause of so stradding a commotion and so broad a calm.”

William Empson, ur Seven Types of Ambiguity.

Vet han hurudan Margareta Celsing var? Hon var smärt och späd och försagd och oskyldig, Gösta Berling.

Jag är inte över mig given förtjust i ljudböcker, trots mormors många, långa livsberättelser, trots fick jag varje kväll hela barndomen utan undantag en saga högläst. Mormors berättelser alltid så levande, ety varje gång jag hör historien om moster som på bilsemesterns kaffepaus slänger kallnat kaffe ur en kopp, går hantaget av lite tidigare, flyger koppen lite längre ned i diktet, blir hon ännu lite mer häpen. Vissa formuleringar dock alltid desamma. Å så stog ho där mä grepen, osv.

Noterar i en upplaga av Gösta Berling att jag på flera ställen spontat antecknat ”mormor!” när blir det lagerlöfska språket extra muntligt. När mormor talar separerar hon stundom likt Lagerlöf substantiv, verb eller adjektiv med ”och”, t.ex.: å ho gape å skrek och levde rövern.

Liksom med mormor, vars berättelser jag kan utan och innan, har jag inga problem med att lyssna på böcker jag redan läst (Max von Sydows inläsning av Mörkrets hjärta t.ex. underbar!). Även barndomens Alfons Åberg kunde jag höra outtröttligt. Det finns något fundamentalt tillfredsställande, tror jag, i att höra berättelser man tycker om upprepas.

Jag följde igår med mormor till en av hennes vänninor. Väninnan, M, hade nyligen förlorat nästan all syn. Hon kunde enbart se stora rörelser; bilar och mitt hår. Eftersom jag hade noterat bokhyllan innan vi satte oss, frågade jag om hon nu inte lyssnade på ljudböcker. Hon svarade på klingande österbottniska att det ville hon alls inte, hon lyssnade hellre till tomheten och mindes det som varit.

*

Titelcitat.

Dikten kan vara ett fotoalbum eller ett knippe urrivna dagboksblad. Dikten kan vara ett vackert pynt eller ett skräp.

Där sitter jag nyinflyttad och smörjer in nya sandaler med läderbalsam, liksom jag också balsamerade nyligen inköpta Lagerlöf i tolv röda läderband. Så ofta en rikedom att bo i Värmland! Inte bara naturen, genom vilken jag idag cyklat långt och lite vilse. D säger jag har spindlar i hela håret. Sisttentan nu inlämnad, större delen av sommaren kommer troligast tillbringas läsande på farmor & farfars lummigt täta gräsmatta, taxen bredvid. Jag måste även påkomma samt grundforska ämne inför c-uppsats, har någon förslag så säg, ety mitt läshuvud vill ej samsas om enkom en avgränsad tes. Jag vill läsa allt och skriva allt.

Rad från TR ur den elektroniska brevlådan.

”PS. Många har läst intevjun och kommenterat den i översvallande ordalag! Den kommer säkert att citeras i min nekrolog. DS”