textum, textrum

Följ mig vidare.

Posted in litt by Terese on 11 oktober 2012

Torgny Lindgren om skrivförutsättningar.

Posted in Daniel Sjölin, litt, Torgny Lindgren by Terese on 03 december 2011

Daniel Sjölin: Vad har du för råd till den som försöker skriva bra?
Torgny Lindgren: Det har jag… inget råd, jo man ska ha sköna tofflor på fötterna, och så ska man dricka te, och så ska man ha en hund.
Sjölin: Hund?
Lindgren: Hunden ska ligga vid ens sida och trycka på lite grand. Det gör alla kloka och bra författarhundar.
Sjölin: Jag trodde författare annars hade katt.
Lindgren: Säger du.

Ett bokmässefynd.

Posted in litt by Terese on 09 oktober 2011

En av de klenoder jag lyckades hitta på bokmässan var Bo Bergmans av Svenska Akademien utgivna biografi Hjalmar Söderberg och eftersom jag numera verkar kunna registrera högt/lågtrelaterat på milsvids avstånd, ställde sig mina känselspröt nöjt upp när formulerar sig Bergman som följer:

”Publiken i allmänhet fastnar helt naturligt fortast för de sidor hos en diktare som är lättillgängligast. Man kan säga att mer än en författare till en början lever på biprodukter av sin begåvning, innan han når fram till det centrala, det som utgör hans verkliga storhet. Frödings första popularitet grundade sig ju på det folkligt humoristiska elementet i debutboken, men stor blev skalden inte förrän han bytte ut gitarren och dragharmonikan mot fiolen och med dess brösttoner tolkade sin andes kamp, sina hadeskval och sin frälsningslängtan.”

Som man önskar man hade kunnat lyssna till de kommande sammanträdena.

Posted in litt by Terese on 30 september 2011

Ibland tror jag att Svenska Akademien står för allt som måste fungera perfekt inom det skönlitterära analytiska fältet, synnerligen som nu en språkvetare (med särskilt fokus på språkets ljudegenskaper), väljs in och säkert kommer nyansera samtalen stjärnstopp. Jag blir så glad.

Någonsånär ordning.

Posted in litt by Terese on 05 september 2011

Jag kunde inte samla krafter nog sortera min bokhylla som jag ville, det startade visserligen med en genreindelning som efter ett par timmar blev mest pussla in böcker på de hyllplan där de passade. Jag är en bokhylla kort, kanske två, jag har faktiskt borrat egna hål för att kunna passa in extra hyllplan. Ack, livets brist på slantar och utrymme, jag gör åtminstone det bästa jag kan av det. Taxen blir förvirrad när jag möblerar om, han ligger och tittar från den bekväma platsen i soffan och ser sur ut, som vill han säga att jag borde sluta ränna runt och fixa och sitta precis bredvid och läsa eller virka, så där som vanligt. Jag är f.ö. alldeles förbländad – ja, förbländad! – av 2666, jag läser långsamt och nogrannt om kvällen och har inte kommit så långt men är ändå fullkomligt betagen, jag vill vara i denna värld ständigt, jag menar!, psykologiskt om fyra litteraturvetare, jag dör, jag kan dessutom inte minnas senast jag var så fascinerad av innehållet i en roman (jag är ju först och främst språkslukaren), i 2666 är jämnvikten mellan språk och innehåll så jämn, en sådan perfekt roman, tillika så stor, 2011 kommer minnas 2666.

Annars bemödar sig min hjärna med att anpassa sig till det faktum att jag ej den här terminen skall skriva D-uppsats, tydligen ska jag magisterexaminera och skall således läsa tre självständiga läskurser (genrestudier, epokstudier, litteraturteoretiska studier) och skriva en magisteruppsats hela vårterminen. Innan dess läser vi: C. Brontë, Enquist, Lars Jakobson. Fint så.

Fint initiativ!

Posted in litt by Terese on 11 juli 2011

Samtal inför USA-besök tar över vår lägenhet.

Posted in litt by Terese on 18 maj 2011

Jag: Hur gammal är ungen?
D: Fem.
Jag: Bokhyllan sitter ju inte fast i väggen.
D: Nä, nä.
Jag: Är de också kristna som din pappa eller? Ska man ställa Bibeln bredvid någon annan än Goethe då?
D: De vet väl inte vem Goethe är.
Jag: Vadå, alla vet vem Goethe är!
D: Christopher, vem är Goethe?
C: Vadå, vad är det? Nån antichrist eller?
(D ser menande på mig.)
Jag: Jaja. Det var väl ändå inte en jättedålig gissning.

Böcker jag f.n. åtrår.

Posted in litt by Terese on 19 mars 2011

Anders Olsson, Ekelöfs nej.
Percival Everett, Erasure.
Ola Hanssons samlade skrifter.
Olof Lagercrantz, Vid sidan av.
Jenny Diski, Stranger on a Train.
Allt om, av Herta Müller jag ej redan samlat.

”‘Yes,’ said I, ‘I have taken to living by my wits.'”

Posted in Arthur Conan Doyle, litt by Terese on 19 mars 2011

Nog för att jag i min ägo redan har de här tre novellerna; jag kunde inte motstå när såg jag illustrationen. Det är på precis det sättet jag vill läsa in Müllerforskningen.

Hur Söderberg väver text.

Posted in Hjalmar Söderberg, litt by Terese on 19 mars 2011

I brist på annat, eller kanske för att visa att jag lever och producerar, lägger jag upp min senaste tenta, som behandlar intertextualitet i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Inte för att den här typen av längre texter vanligtvis passar sig för bloggläsare, men kanske intresserar det ändå någon. Så varsågoda, håll till godo, det var i vilket fall en spännande text att skriva.

Om en vecka börjar jag ånyo skriva 30-sidig text om Müller.

Liksom så ofta eljest glömmer man formens kraft och vrider innehållet till för höga toner.

Posted in litt by Terese on 03 mars 2011

Min dator har givit upp hoppet om livet och ligger uppfläkt på skrivbordet, alas måste jag blogga från mobilen. Jag ser Let Me In, som är den amerikanska versionen av svenskfilmatiserade Låt den rätte komma in. Förvisso ej ett fan av svensk film i allmänhet, och definitivt inte John Ajvide Lindqvists ursprungstext – som jag fann liknade mest en ung skrivarlinjeskribents prosa – men det som upprör mest det här att det ofrånkomligen måste göras just en anglosaxisk version av filmen för ska den nå ut och bli sedd. Som, om pallar man av någon underlig anledning ej läsa undertexter, kunde man inte insupa själva det visuella, vilket väl är majoriteten av filmens beståndsdelar.

Vore jag rik plus förläggare hade ni fått se på fan.

Posted in Herta Müller, litt, Mircea Cărtărescu by Terese on 28 november 2010

När gör man tappra försök skriva c-uppsats om en symbolisk eller icke symbolisk Herta Müller, sitter man ibland okynnesgooglar även rumäniens andra littskatt Mircea Cartarescu. Läser idag att nästkommande år utkommer första delen av hans dagbok (1990-1996); jag hoppas på en fortsatt eskalerande utgivning av Cartarescus eller för den delen Müllers stora utbud. Ping, Panache.

Premie: Intervjun dem emellan (s.277-299).

Under uppsatstiden består Textum enkom av teleporteringar, men av goda skäl.

Posted in litt by Terese on 20 november 2010

Pappersplan.

Posted in litt by Terese on 17 november 2010

Äntligen skaffar intertexternas mästare, Amanda Ekberg, blogg.

Äntligen.

Posted in litt by Terese on 16 oktober 2010

Jag kan inte hålla fast blicken med händer och fingrar, gatstenarna utanför är pixlar lysta i ditt ansikte och de speglar dövtonerna i stämmor.

Posted in litt, Viktor Johansson by Terese on 05 oktober 2010

Minns när jag skulle korrläsa en svit åt Viktor Johansson att jag tyckte att hans protagonist spretade i ålder. Han tog aldrig det rådet och det var klokt, ety nyaste Game over är ett blandband samtidigt som ett album, den kan vara hundrasextiofyra hits men har samtidigt en genomströmmande röst. Den är en epik och det är ovanligt, den är berättande men poetisk; om vad som kan överleva och inte överleva. Tv-spelen gör mig nostalgisk. NES är ingen tidskapsel, men likväl en kärna som kommer uppgraderas. Har ni tänkt på hur Angry Birds liknar Super Mario Bros?

Game over kommer att överleva Johansson inte på grund av intertexterna till tv-spelen eller för all del metaforerna, men däremot på grund av språkbruket. Språket lever lättare, det lever friskt och kommer att bli gammalt. Game over är en sådan bildsprängd poesi att man börjar titta som Johansson, sinnena skärps och växer ut som känselspröt ur kroppen. Jag kallar det en blickpoesi.

Förtjusande!

Posted in litt by Terese on 27 september 2010

Nog för börjar det bli höst, nog för har jag aldrig besökt en bokmässa, nog för är Karlstad vanligtvis ett kulturellt vakuum, men idag sprudlar konsten hos mig, ety idag ska jag exklusivt höra Lilian Munk Rösing från Köpenhamns Universitet föreläsa och superexklusivt höra Torsten Rönnerstrand tala om litteraturhistoriens bästa raggningsrepliker. Jag klär upp mig.

Remove that protection, expose them to the same exertions and activities, make them soldiers and sailors and engine-drivers and dock labourers, and will not women die off so much younger, so much quicker, than men that one will say, ‘I saw a woman today’, as one used to say, ‘I saw an aeroplane’.

Posted in Gilbert/Gubar, Jane Austen, litt, Virginia Woolf by Terese on 19 augusti 2010

Sandra M. Gilberts & Susan Gubars The Madwoman in the Attic : The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination är inte precis ett kärleksbrev till litteraturen. Det är en mycket pessimistisk historia och en ensidig sådan. Den är en kvinnors litteraturhistoria och i den utpekas i skönlitteraturen mycket små, ofta helt oväsentliga, detaljer och dessa får representera ett verks eller en epoks helhet. Det rör sig inte om faktafel, ety en så kompetent historiker är jag inte, men mycken fakta utelämnas. Att kvinnan under 1800-talet förväntades vara änglalik, ren, fri från all sexualitet är väl tämligen välkänt, och presenteras av Gilbert och Gubar, men nämns gör inte att även mannen skulle passa in i samma trånga mall.

Ytterligare exempel: kapitel ett inleds med uppfattningen att eftersom en skäligen okänd man under 1800-talet skrev i ett brev till en annan man att hans penna liknade en penis är detta den generella föreställningen om litteratur. Från denna lilla skärva av historien drar Gilbert och Gubar slutsatser som även för en enkel litteraturvetare på c-nivå ter sig absurda; alltså är litterturen falliskt auktoritär! Alltså är detta att författa en speciellt manlig egenskap! Alltså är kvinnan i skönlitteraturen antingen en ängel eller ett monster!

Under läsningen kommer jag kontinuerligt på mig själv med att försvara mannen utsagorna, men inser sedan att jag inte försvarar män eller deras historiska beteenden; jag försvarar skönlitteraturen. Huvudkaraktär Elizabeth i Jane Austens Pride and Prejudice är varken ängel eller monster, hon är högst mänsklig och högst nyanserad. Och om vi nu ska argumentera bort Austen med ett trivlialt påstående som att hon är kvinna och därför kan skriva om kvinnor – hur mänskligt nyanserad är inte Flauberts karaktärsteckning av Madame Bovary? Märk väl att båda dessa romaner publicerades under 1800-talet.

(Förtroendet för The Madwoman in the Attic ebbar ytterligare när märker man att de ej ens tolkat Aristoteles Poetik korrekt, vilket väl är det grövsta fel man kan göra inom litteraturvetenskapen.)

Det går inte att bortse från att skönlitteraturens historia är och har varit styrd av män, men det finns fler aspekter att ta i anspråk, man kan inte enkom ställa svart mot vitt och säga att såhär är det! Skönlitteraturens historia har varit styrd av män, men inte alla män; den har varit styrd av Napoleon och romerska kejsare, men inte av bönder, aldrig någon utan pengar. Att säga att kvinnor inte fått ta del av den litterära världen är sortera in människor i facken man respektive kvinna. Det handlar inte bara om att vara kvinna, det handlar också om vilket samhällsskick man tillhör (äger man ens böcker), vilka förutsättningar man har (bor man granne med ilsken hund), ergo fler aspekter än en.

Den 700 sidor långa forskningen återinns naturligtvis bland kurslitteraturen, så snälla säg varför jag ska fortsätta läsa, förklara dess mening och bortförklara dess brister; just nu kan jag inte på något sätt förmå mig läsa vidare.

*Jfr t.ex. med Madame de Staël.

*

Titelcitat: Virginia Woolf, ur A Room of One’s Own.

Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget.

Posted in Kerstin Svendsen, litt, Tove Jansson by Terese on 12 augusti 2010

Det här är resultatet av ett vackert projekt av Kerstin Svendsen. En bok som handlar om och visar vikten av en hållbar miljöutveckling; att man lagar sina raggsockor med en bit garn och en virkkrok istället för att köpa nya;  hur varje bit bröd man bakar hemma blir oändligt mycket godare och billigare än de man kan köpa på ICA; att  kvalitativt inbundna böcker – även begagnade – inte som pocketböcker faller sönder och måste slängas.

Jag bidrar med två bilder. Kerstin fick botanisera fritt bland mina flickrfoton och valde det här och det här. De är båda tagna hos min farmor och farfar och de vet ingenting än, det blir en överraskning och jag vet att farmor nyfiket kommer titta och bläddra och fråga vad det står; farfar kommer se bilden på farmor och säga att där är ju tanten min, varpå hans underläpp kommer börja darra och han har slutat hålla tillbaka tårar på äldre dar, alltså kommer han gråta en rörd skvätt, ta upp en nogrannt ihopvikt pappersbit ur skjortfickan och torka sig om kinderna. Taxen kommer försöka slicka honom i ansiktet.

*

Titelcitat: Tove Jansson, ur Sent i november.

Om nätterna drömmer jag att vår lägenhet brinner; här, ett tillsvidare mycket litet intyg.

Posted in litt by Terese on 04 augusti 2010