Förtjusande!

Nog för börjar det bli höst, nog för har jag aldrig besökt en bokmässa, nog för är Karlstad vanligtvis ett kulturellt vakuum, men idag sprudlar konsten hos mig, ety idag ska jag exklusivt höra Lilian Munk Rösing från Köpenhamns Universitet föreläsa och superexklusivt höra Torsten Rönnerstrand tala om litteraturhistoriens bästa raggningsrepliker. Jag klär upp mig.

Om man är arg så är man arg, konstaterade lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig.

Staden är långsam idag. Människor är nedtonade och liksom tysta, tittar försiktigt under lugg. Ett förfall, en landssorg.

Under valvakan talar vi om det allra mest grundläggande. I ansiktet kan man läsa människan som en bok. Bortsett från att Sverigedemokraterna uppenbarligen för en slags hobbyverksamhet konstaterar vi att både Reinfeldt och Borg utåt sett verkar sakna mänskliga känslor; runt ögonen inga glädjerynkor, i pannan intet tecken på ilska. Ingen gravitation kröker deras ryggar, huden är kall och hård och glansig som en ormkropp.

I dessa händer väljer Sverige vila. De vill vi ska vara individuella, självständiga, overkligt hårda, leva på egensamlade tillgångar likt på medeltiden men glömmer vi är flockdjur, alla lever av varandra. En grekisk filosof jag glömt namnet på konstaterade redan under antiken att människan är den minst individuella av djur ety vi är den avkomma som lämnar våra föräldrar sist. Är jag törhända ett undantag, men jag är ovillkorligt beroende av min pojkvän, min pappa, mamma, mina mest fantastiska farföräldrar, skogskatten, taxen! Om man inte förlorar en del av sin självständighet i beroende till andra människor, kan man väl inget annat kallas än psykopat, empatistörd; när saknar man det mest grundläggande, hur styra ett land? Hur tackla Sverigedemokraterna om man inte är arg?

*

Titelcitat: Tove Jansson, ur Pappan och havet. Läs även vad Torsten säger om vreden som skapande kraft. Läs vredens barn, vad Rävjägarn säger, Blessyrer, Jenny Maria.

Text, latinets textus, är ytterst ett particip av verbet téxere, väva. Det är alltså nära släkt med textil och textur, latinets téxtile och textúra, tyg och vävnad.

Internet har blivit rikare.

*

Titelcitat: Alf Henrikson, ur Vårt antika modersmål.

Nu står blommorna vissnade, böckerna uppradade.

Man fyller år, har kakkalas i flera dagar. Man får traditionsenligt rosor från pappas trädgård. Jag hittar fortfarande kaksmulor, blomblad, intorkat te. Sedan börjar plötsligt c-kursen, till på torsdag ska jag ha ett iordningställt ämne för uppsats. Det får vara hemligt till jag vet att jag klarar av. Ser nu mest fram emot onsdagens föreläsning, inför vilken vi ska ha läst Virginia Woolf. Jag ligger i sängen med Lighthouse och minst fem andra böcker, ingen av dem från litteraturlistan; om ska man läsa något om Woolfs texter ska man läsa Auerbachs ”Den bruna strumpan”. Auerbach säger: Woolf är modernist men skriver verkligheten verklig. Woolf säger: fiktionen är ett spindelnät, spröd men fäst i livet i fyra hörn.